Glenn skrev:Det är väl ungefär lika svårt som att göra en lika exakt pappersmatning till en bläckstråleskrivare isåfall ?
Att göra en exakt pappersmatning i en bläckstråleskrivare är ungefär lika lätt/svårt som att göra det i en NC-maskin. Det handlar bara om att flytta pappret en viss sträcka.
Men i laserskrivaren så har man en trumma som roterar och ett papper som skall röra sig i samma hastighet, det handlar alltså om att synkronisera två rörelser (vilket är betydligt svårare).
Friktionen är dessutom troligen högre, vilket gör att det slirar lättare.
Det är flera problem med just laser.
1: Det finns i princip inga lasrar som skriver ut i perfekt skala på både x och y-led, det ena ledet komprimeras alltid lite, om det beror på tekniken eller värmen vet jag inte, förmodligen bägge orsaker tillsammans.
2: Värmen krymper mediet olika i x och y-led.
3: Högsta upplösningen är i princip runt 18u, dvs 0,18mm tunnare ledningsbanor är i princip omöjligt att få till med en normal laser (baserat på 144lpi)
4: Svärtan är svår att få till på stora ytor, då det är svårt att få laddningarna att stanna kvar på större ytor.
Bäst resultat har jag fått med kartongtjockt glättat specialpapper för värmetransfer (det krymper inte)
Näst bäst med ritpapper, dvs halvgenomskinligt papper OBS EJ ritfilm, då det förstör lasern.
Därefter med vanligt papper och sämsta resultaten med OH-Film.
Man kan förbättra resultaten med de tunnare pappren och med OH-Filmen genom att köra den ett antal gånger genom skrivaren, både "baklänges" och "uppochnedpå" sas.
Dessutom är det viktigt att man skriver ut spegelvänt, så tonern kommer närmast laminatet.
Dock kvarstår problemet med att skrivarna i regel inte klarar tunnare linjer än 0,18mm(eller mellanrum), vilket naturligtvis skapar problem om man har komponenter med 0,5mm pitch.
Att skrivaren inte har perfekt pappersmatning spelar mindre roll, då det brukar innebära att den drar lite snett, vilket man naturligtvis kan fixa med en sax och passmärken.
Själv använder jag Cogras service , och ibland (när det är bråttom och precision mm inte spelar roll) termotransfer med specialpapper.
har även gjort en del orginal med vanlig utskrift och Pos/Neg filmen som ELFA har/hade. med hyffsat bra resultat (efter lite övning).
Tyvärr verkar det som att transreflexfilmerna och de riktiga NEG-filmerna försvunnit ur sortimentet.
Jag har även köpt en tårta till en reprobyrå och fått filmer av dem.
I det läget har jag plottat layouterna till eps, imorterad dem till Corel-Draw, monterat alla plottar i ett dokument, och plottat(exporterat) hela dokumentet till en eps.
Därefter klippt ur de olika layouterna och monterat dem rätt med passmärken och kört dubbelsidigt, med mycket bra resultat, ned till 0,1mm ledare, tunnare ger problem vid exponering och framkallning.
Bläckstråle är i mina ögon värdelöst på OH-film, eftersom beläggningen är så tjock att det kommer för mycket ströljus mellan laminat och film.
Dock fungerar det hyffsat på ritpapper.
En viktig sak med bläck, bara för att det är svart, är det inte nödvändigt att det stänger ute UV, rött bläck är nästan bättre. (Men det blir så dyrt, så det är tveksamt om det är värt besväret, och cogra kan faktiskt bli billigare).
Men i laserskrivaren så har man en trumma som roterar och ett papper som skall röra sig i samma hastighet, det handlar alltså om att synkronisera två rörelser (vilket är betydligt svårare).
Nja, det är ju trumman och de valsar som driver trumman som matar pappret, så det kan inte bli någon missanpassning av hastigheterna, pappersmatningens uppgift är att föra in pappret till trumman och dess valsar, så eventuella hastighetsskillnader däremellan spelar ingen roll, däremot är det rätt vanligt att pappret dras snett beroende på dels att pappret ligger snett i magasinet och dels att friktionen är olika på papprets olika delar och dels att matarvalsen är olika sliten.
Kan ingen göra en liten mojäng som sätts på CNC-fräsen? Den innehåller tex en lysdiod som lyser genom ett hål med viss bredd. Alltså som en fotoplotter. Då plottar man direkt på det belagda kortet som sen bara behöver framkallas och etsas. Borrningen sker i samma maskin, så om det skulle skillja lite så är felet lika.
I princip blir det som att fräsa ut ett kort. Alltså att man gör isolationen. En "riktig" fotoplotter kan ha flera öppningar (aperture) i en platta som kan snurra, men det tror jag kronglar till det mera. En ganska slö laser skulle kanske också fungera. Ev. kan man använda Z-förflyttningen för att ändra hålstorleken, hmm...
Det jag inte har en aning om är om det finns lysdioder som avger "riktigt" ljus för fotoresisten.
En annan sak som jag hört, är att gul färg täcker bättre än svart i resistvärden.
Jodå, finns(Fanns) tom sånt att köpa till en pennplotter, dock är belysningstiden så lång, så det tar väl en dag eller två att plotta ett kort.
Betydligt snabbare att fräsa ut korten isåfall.
TomasL skrev:
Bläckstråle är i mina ögon värdelöst på OH-film, eftersom beläggningen är så tjock att det kommer för mycket ströljus mellan laminat och film
Du måste naturligtvis skriva ut spegelvänt så bläcksidan hamnar mot kortet, då kan det väl knappast komma så mkt ströljus?
Det är på "bläcksidan" som beläggningen är, och den är i regel riktigt tjock, dessutom rugglig, för att bläcket skall fästa, vilket skapar problem med ströljus.
TomasL skrev:Jodå, finns(Fanns) tom sånt att köpa till en pennplotter, dock är belysningstiden så lång, så det tar väl en dag eller två att plotta ett kort.
Betydligt snabbare att fräsa ut korten isåfall.
OK, då får man använda "riktig" film då. Retrofilm heter det va? Den behövs det inte mycket ljus till, så då går det fort.
Då kan man även spara filmen så man kan köra ut flera kort senare.
Är det nån som vet nåt om filmpriser?
Det blir ju som en fotoplotter, men en DIY-version för oss med CNC-fräs.
jojje skrev:I princip blir det som att fräsa ut ett kort. Alltså att man gör isolationen. En "riktig" fotoplotter kan ha flera öppningar (aperture) i en platta som kan snurra, men det tror jag kronglar till det mera. En ganska slö laser skulle kanske också fungera. Ev. kan man använda Z-förflyttningen för att ändra hålstorleken, hmm...
En "riktig" fotoplotter plottar på film, vilket är betydligt känsligare än laminatens resist, dessutom (ialla fall förr i tiden) använder man i princip blixtlampor och ett magasin med olika bländare (rund , fyrkantiga, avlånga osv).
En modern plotter funkar förmodligen lite annorlunda.
Reprofilm, men den är hyffsat dyr, betydligt billigare att gå till reprofirman och få det gjort, eller till ett fab-hus och låta dem göra filmerna
Om paperet http://www.viking-direct.co.uk/catalog/ ... 059&pr=Q21
finns att få tag på här i sverige så borde det dessutom vara lätt att få tag på förutom att det
verkar vara väldigt bra. Det ska väl i princip inte vara svårt att beställa från england och 50st
ark borde räcka ett tag. Priset är väl inte heller så högt.
Jag har själv inte prövat med de UV-dioder som finns i dag, det är möjligt att man kanske kan få ned exponeringstiden med dessa, då det går att köra riktigt nära.
Använder man dessutom en (eller flera, monterad i en revolver) lins/bländare typ Camera Obscura/hålkamera så förlorar man minimalt med ljus i linssystemet, Man behöver naturligtvis en diod med så liten spridningsvinkel som möjligt.
TomasL skrev:Det är på "bläcksidan" som beläggningen är, och den är i regel riktigt tjock, dessutom rugglig, för att bläcket skall fästa, vilket skapar problem med ströljus.
Det beror ju helt på vilken film man använder, dom filmer jag har refererat till här tidigare,
dvs PoliJet från Polichrom Screens har en coating som är i princip helt slät och inte alls så tjock
som traditionell OH-film till bläckstråle, just för att minimera ströljuset när man bränner screentrycksramar.
Kan posta en spillbit från jobbet till dig om du vill se?
