Jord och jord
Vad hjälper det att ni kopplar armbandet till skyddsjord om kretskortet/apparaten ni ska pilla på är laddad? Kanske tom försämrar läget för känsliga apparater.
Det viktiga är att mekaren och apparaten har samma potential så kan det inte flyta någon ström emellan. Om båda är laddade till 300 000 volt har ingen betydelse, det är skillnaden som driver ström.Strömmen bränner sönder.
Saker att undvika är plastmattor (linoleum och fuktig luft är bättre), konstmaterial i kläder, plastmaterial på arbetsbänken,tofflor, klar plast mm.
saker som inte orsakar (mycket) laddning, obehandlat trä, pinkpoly.
Skaffa ett halvledande underlägg till bänken och koppla armbandet dit, och lödkolven, och för den delen även till skyddsjord, sedan kan man fortsätta med ett halvledande golv och skor och verktyg och arbetslampa och komponentfack.
Prototypen
Antistat armband
-
prototypen
- Inlägg: 11076
- Blev medlem: 6 augusti 2006, 13:25:04
- Ort: umeå
Gimbal>> Om man tex som jag har arbetsbordet i ett rum där det är heltäckningsmatta samt platshjul på stolen är det ur min synpunkt inte riksfritt att pilla med mosfets etc utan ESD-skydd.
Ang. jordning i element, om man bor i hyreshus vet man ju aldrig om nån galning skulle lägga fasen på elementet
Att esd-jorda i nollan skulle jag absolut inte göra!
Ang. jordning i element, om man bor i hyreshus vet man ju aldrig om nån galning skulle lägga fasen på elementet
Att esd-jorda i nollan skulle jag absolut inte göra!
Senast redigerad av Fritzell 7 mars 2007, 21:28:09, redigerad totalt 1 gång.
-
prototypen
- Inlägg: 11076
- Blev medlem: 6 augusti 2006, 13:25:04
- Ort: umeå
Jag är inte alls insatt i det här (och orkar inte läsa 
). Men vad är det då för skillnad på 0:a och skyddsjord? Eller är skyddsjorden bara tillagd till kontakterna (vanliga stöpslar) på grund av att man annars inte vet vilken som är 0:a och vilken som är fas? Med andra ord skulle skyddsjord inte behövas om man hade designat kontakterna på annat vis från början, t.ex. som en RCA-kontakt?
). Men vad är det då för skillnad på 0:a och skyddsjord? Eller är skyddsjorden bara tillagd till kontakterna (vanliga stöpslar) på grund av att man annars inte vet vilken som är 0:a och vilken som är fas? Med andra ord skulle skyddsjord inte behövas om man hade designat kontakterna på annat vis från början, t.ex. som en RCA-kontakt?
Bara ett förtydligande: jag har läst _tråden_, det jag menade var att jag inte orkar söka fram information annorstädes om hur det ligger till.
Men okej, skyddsjord är alltså samma sak som 0:a, rent elektriskt alltså. Och hade kontakterna varit gjorda så att man inte kunnat lägga i dem "fel väg" hade man inte behövt skyddsjord. Det var bara detta jag ville få konfirmerat.
Men okej, skyddsjord är alltså samma sak som 0:a, rent elektriskt alltså. Och hade kontakterna varit gjorda så att man inte kunnat lägga i dem "fel väg" hade man inte behövt skyddsjord. Det var bara detta jag ville få konfirmerat.
Absolut inte!
Nollan är summan av de tre fasspänningarna och den behöver inte alls ha spänningen 0 V. I vårt kära grannland Norge till exempel kopplar man alltid mellan faserna, dvs man har huvudspänning 230 V.
Har man exempelvis en obalans i matande transformator kan det bli ett antal volt i nollan. Dock har vi i Sverige lag på att i 400 V-systemen skall nollan vara solitt jordad, men på högre spänningar är det vanligt med impedansjordning, resistansjordning eller ojordad nolla.
Även om kontakterna hade varit oförväxelbara så hade det inte gått att använda nollan till skyddjord. Det är naturligt att det går ström i nollan i ett enfassystem och därmed kan det bli ett spänningsfall mellan noll och jord iom impedansen i kablarna. Kommer man då samtidigt åt icke strömförande jordanslutning samtidigt som man kommer åt den strömförande nollan blir det en spänning över kroppen som säkerligen inte är helt kul.
Dessutom blir det mycket lättare(dvs, det blir möjligt) att använda sig av jordfelsbrytare. Förvisso hade de löst om man kommit åt även en kombinerad skyddsjord-nolla och någon lös jord, men om man kommer åt strömförande delar inne i en låda är man körd.
I äldre installationer använder man sig förvisso av 4-ledare där det går 3 fasledare och kombinerad skyddjord/nolla men dessa delas alltid upp i husets huvudledning och resonemanget bakom är att det inte i normalfallet går alls lika mycket ström i nollan som i någon av faserna och därmed kan man spara in lite på att inte ha två ledare med lite ström i. I enfasfallet gäller inte det eftersom all ström i fasen ska (optimalt) gå också i nollan.
Kort sagt är det en säkerhetssak, men en med klara elektriska anledningar och därför kan man inte säga att nollan och skyddjorden är samma. Normalt har de ung. samma spänning, men samma är de inte.
Nollan är summan av de tre fasspänningarna och den behöver inte alls ha spänningen 0 V. I vårt kära grannland Norge till exempel kopplar man alltid mellan faserna, dvs man har huvudspänning 230 V.
Har man exempelvis en obalans i matande transformator kan det bli ett antal volt i nollan. Dock har vi i Sverige lag på att i 400 V-systemen skall nollan vara solitt jordad, men på högre spänningar är det vanligt med impedansjordning, resistansjordning eller ojordad nolla.
Även om kontakterna hade varit oförväxelbara så hade det inte gått att använda nollan till skyddjord. Det är naturligt att det går ström i nollan i ett enfassystem och därmed kan det bli ett spänningsfall mellan noll och jord iom impedansen i kablarna. Kommer man då samtidigt åt icke strömförande jordanslutning samtidigt som man kommer åt den strömförande nollan blir det en spänning över kroppen som säkerligen inte är helt kul.
Dessutom blir det mycket lättare(dvs, det blir möjligt) att använda sig av jordfelsbrytare. Förvisso hade de löst om man kommit åt även en kombinerad skyddsjord-nolla och någon lös jord, men om man kommer åt strömförande delar inne i en låda är man körd.
I äldre installationer använder man sig förvisso av 4-ledare där det går 3 fasledare och kombinerad skyddjord/nolla men dessa delas alltid upp i husets huvudledning och resonemanget bakom är att det inte i normalfallet går alls lika mycket ström i nollan som i någon av faserna och därmed kan man spara in lite på att inte ha två ledare med lite ström i. I enfasfallet gäller inte det eftersom all ström i fasen ska (optimalt) gå också i nollan.
Kort sagt är det en säkerhetssak, men en med klara elektriska anledningar och därför kan man inte säga att nollan och skyddjorden är samma. Normalt har de ung. samma spänning, men samma är de inte.
Ännu ett förtydligande.
Har du en jordfelsbrytare kan man inte riktigt säga att nollan och skyddsjorden är samma då de har helt olika funktioner. Fas och nolla går genom en spole i jordfelsbrytaren. Skyddsjorden går utanför. Skulle fasström != nollaström så induceras en spänning i spolen och skyddet löser ut. Detta tyder på att någon ström har letat sig tillbaka till noll annan väg. Enkelt förklarat. Använd ALDRIG nollan som skyddsjord. Rent teoretiskt skulle ett esd-armband kopplat till nollan kunna lösa ut jordfelsbrytaren, men strömmen är antagligen alldeles för liten.
/Wise
Har du en jordfelsbrytare kan man inte riktigt säga att nollan och skyddsjorden är samma då de har helt olika funktioner. Fas och nolla går genom en spole i jordfelsbrytaren. Skyddsjorden går utanför. Skulle fasström != nollaström så induceras en spänning i spolen och skyddet löser ut. Detta tyder på att någon ström har letat sig tillbaka till noll annan väg. Enkelt förklarat. Använd ALDRIG nollan som skyddsjord. Rent teoretiskt skulle ett esd-armband kopplat till nollan kunna lösa ut jordfelsbrytaren, men strömmen är antagligen alldeles för liten.
/Wise
