Typiska, relativt billiga "goto"-teleskopmonteringar brukar väl använda snäckväxlar för detta. Typisk nedväxling för en 10 cm-växel är 144:1. Och sedan då ett DC-servo eller stegmotor. Så upplösningen på dessa är långt ifrån en bågsekund: säg 800 steg/varv * 144:1 = ca 10 bågsekunder? Och på något sätt funkar det hyfsat ändå.Virror skrev:Största olösta problemet just nu är helt klart hur jag ska göra för att få ner utväxlingen tillräckligt mycket på axlarna.
Jag köpte två begagnade DC-servon med harmonic drives (Ebay) för att bygga en montering, men har tyvärr inte haft tid & ork att komma igång med det bygget, så jag vet inte hur det kommer att fungera. Enkoder med 2000 pulser/varv * glappfri nedväxling 50:1 och sedan remhjul 10:1 är planen, för glappfri upplösning på ca 1,3 bågsekunder.
Ska man sedan ha en chans att få en precision åt bågsekundhållet så är väl enda sättet feedback genom guidestjärna och separat guidekamera som avlänkar ljus från samma teleskop.
Jorden snurrar för övrigt ungefär 15 bågsekunder per sekund (Då räknar jag med att ett dygn = 86400 s; 360*60*60/86400 = 15.)
Om det är denna kamera du ska använda så är upplösningen per pixel med f=1200 mm ca 0,19 bågsekunder och synfältet ca 10x8 bågminuter - så detta teleskop blir en riktig planetspanare! Du får bara in ca 1/3 av månens bredd (31 bågminuter) i synfältet... Och detta kommer ju såklart att ställa mycket stora krav på stabilitet hos monteringen. Det blir till att ställa teleskopet på betong eller liknande hårt, stabilt underlag.
Diffraktionsgränsen för 150 mm spegel vid 550 nm bör bli ca 0,9 bågsekunder (θ = 1,22*λ/D). Man behöver ju sampla med minst 2*högsta upplösning (Nyquistkriteriet gäller väl även för tvådimensionell sampling?) så en kamera med upplösningen strax under 0,45 bågsekunder/pixel vore väl optimalt.
Bilden tagen med teleskop Skymax-127 (f=1500 mm, D=127 mm) och en NX500 (6480x4230 pixlar @ 3.61 µm/pixel => sensor 23,5x15,7 mm² => synfält 54x36 bågminuter²). Ej beskuren.