Plocka isär (och ihop) 1920talssvarv
Plocka isär (och ihop) 1920talssvarv
Hej!
Köpte en uråldrig metallsvarv med trampdrift för det facila priset 1 700 kr. Nu är utmaningen bara att få den att funka, eventuellt med eldrift men det är inte ett krav. För att kunna få dit en drivrem behöver jag plocka isär växellådan. jag har skruvat loss ett kullager i ena änden, i andra änden finns ett gängat chuckfäste som är större än hålet i kåpan runt, axeln måste alltså ut denna vägen. Problemet är att det på axeln sitter 2 kugghjul, ett i varje ände, som verkar sitta som berget. Har bänt _försiktigt_ med en kofot efter smörjspray men de rör sig inte en hårsmån. Så länge kugghjulen sitter på axeln får jag inte ut den... Idéer någon? Jag antar att kugghjulen är pressade på axeln med kilspår, finns det några andra möjligheter? Mkt tacksam för alla tips & idéer jag kan få kring användandet av en sån här gammal svarv. Har typ aldrig svarvat metall förut, måste ju börja nånstans!
Köpte en uråldrig metallsvarv med trampdrift för det facila priset 1 700 kr. Nu är utmaningen bara att få den att funka, eventuellt med eldrift men det är inte ett krav. För att kunna få dit en drivrem behöver jag plocka isär växellådan. jag har skruvat loss ett kullager i ena änden, i andra änden finns ett gängat chuckfäste som är större än hålet i kåpan runt, axeln måste alltså ut denna vägen. Problemet är att det på axeln sitter 2 kugghjul, ett i varje ände, som verkar sitta som berget. Har bänt _försiktigt_ med en kofot efter smörjspray men de rör sig inte en hårsmån. Så länge kugghjulen sitter på axeln får jag inte ut den... Idéer någon? Jag antar att kugghjulen är pressade på axeln med kilspår, finns det några andra möjligheter? Mkt tacksam för alla tips & idéer jag kan få kring användandet av en sån här gammal svarv. Har typ aldrig svarvat metall förut, måste ju börja nånstans!
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
Re: Plocka isär (och ihop) 1920talssvarv
Kul grej!
Ser ut som man skall använda en haknycklar för att få loss det, men jag kan ha helt fel.
Ser ut som man skall använda en haknycklar för att få loss det, men jag kan ha helt fel.
- Mizzarrogh
- Inlägg: 21245
- Blev medlem: 10 september 2006, 12:32:49
- Ort: Somewhere over the rainbow... (Hälsingeskogen)
Re: Plocka isär (och ihop) 1920talssvarv
Ja, och den är nog konad i den vänstra änden (med reservation för att jag kan minnas fel där...).
Glöm inte att göra skydd för remmarna sedan bara.
I princip bara att haka på en lämplig motor med en bit ballatarem på den gamla remdriften.
(vi har en gammal portalhyvel och ett gäng maskinhammare där det är gjort så, i princip ingenting mer än eventuella motorfästen du behöver fixa på maskinen för att få igång den tror jag. Det går till och med att använda remfösare med en modern elmotor om man vill. (men det är mest vissa typer av äldre fjäderhammare man behöver göra det på, men man kan om man vill ha äkta känsla i den... ))
På 1920 talet var det vanligt med en central motor (tex en råoljemotor) eller en vattendriven turbin som drev stånggångar.
Lycka till med ditt projekt, den ser ju onekligen ut att vara i fint skick annars.
De tål visserligen inte så mycket jämfört med de nya, men för hem och hobbybruk kommer du långt med denna, dessutom är den ju ett litet smycke i verkstaden.
Glöm inte att göra skydd för remmarna sedan bara.
I princip bara att haka på en lämplig motor med en bit ballatarem på den gamla remdriften.
(vi har en gammal portalhyvel och ett gäng maskinhammare där det är gjort så, i princip ingenting mer än eventuella motorfästen du behöver fixa på maskinen för att få igång den tror jag. Det går till och med att använda remfösare med en modern elmotor om man vill. (men det är mest vissa typer av äldre fjäderhammare man behöver göra det på, men man kan om man vill ha äkta känsla i den... ))
På 1920 talet var det vanligt med en central motor (tex en råoljemotor) eller en vattendriven turbin som drev stånggångar.
Lycka till med ditt projekt, den ser ju onekligen ut att vara i fint skick annars.
De tål visserligen inte så mycket jämfört med de nya, men för hem och hobbybruk kommer du långt med denna, dessutom är den ju ett litet smycke i verkstaden.
- Mizzarrogh
- Inlägg: 21245
- Blev medlem: 10 september 2006, 12:32:49
- Ort: Somewhere over the rainbow... (Hälsingeskogen)
Re: Plocka isär (och ihop) 1920talssvarv
Nu när jag satt och skrev så kom jag på att det iaf förr fans delbara remfogar som gick att spänna litetgrand, jag vet dock inte om dessa finns idag längre...
(tyvärr har jag ingen heller)
(tyvärr har jag ingen heller)
Re: Plocka isär (och ihop) 1920talssvarv
Ursäkta, skulle nog ha givit en lite mer detaljerad beskrivning från början. I båda ändar sitter på insidan gängade 'låsbrickor' som kan lossas med haknyckel, i chuckänden går de (2st) dock bara att lossa några mm innan de tar i det stora kugghjulet. Då man gör detta går det att dra ut axeln motsvarande längd och den är som Mizzarrogh skriver konad. Det stora kugghjulet har ett gängat hål (se bild 3 ovan) men jag tror inte det sitter nånting i hålet - jag mätte med skjutmått och det är lika långt ner i hålet som ner till axeln utanför hjulet. I hålet syns inget skruvhuvud, däremot en ganska plan yta med en liten grop i, inte i närheten av något som går att få fäste i med en skruvmejsel dock. Detta är en avgörande fråga, vad är tanken med detta hål, och behöver jag göra något med det för att stora kugghjulet ska lossa? Det finns ett gängat hål med samma diameter även i den stora saken där drivremmen ska ligga, detta läste jag nånstans är ett smörjhål som ska stoppas med en "grub screw" (översättning?), dvs en skruv utan huvud. Inget som behöver lossas för att kunna demontera det hela dvs..
Andra sidan (högersidan) är lite annorlunda, lossar jag på låsbrickan här (1st) så kan jag plocka ut en utvändigt konformad insats av något som ser ut som mässing eller brons (om det inte är ett "guldfynd" jag släpat hem dvs ), är det måhända ett glidlager som smörjs av smörjnippeln ovanför (bild 2,4)? Axeln är nu helt fri på sidan längst bort från chucken men det hjälper mig inte att få ut den då det lilla kugghjulet till vänster och det stora till höger sitter fast på axeln. Såg på youtube nån som plockade isär en liknande gammal svarv och de drog loss det lilla kugghjulet med en "gear puller" men på deras maskin satt det kugghjulet på utsidan. Vilket fusk! Som sagt så har jag försökt att flytta kugghjulet längs axeln med en kofot (idiotförklara mig inte, jag känner mig för med stor försiktighet, jag lovar!) men det sitter verkligen där det sitter... Finns det några andra sätt det kan sitta på axeln än med "press-fit" och kil/kilspår? Hur gör man isåfall för att få av det (speciellt när det sitter i ett chassi som på bilden ovan)?
Hehe, råoljemotor asså? Det hade jag velat se... Funkade dom som dieselar, dvs insprutning runt max kompression? Jag har en ny fin 1.5 kW elmotor som jag tänkte sätta på den, är det för starkt kanske? Har några lite mindre också... Remmen som satt på var nog original i läder och ganska trasig. Vet inte hur jag tänkt lösa det riktigt, har en kilrem liggandes och ett kilremshjul på elmotorn, tänkte kanske försöka lägga kilremmen där den platta drivremmen legat och se om det funkar tillräckligt bra för att kunna svarva till ngt bättre. Att ha en metallsvarv som funkar öppnar ju vissa tidigare oanade möjligheter!
Andra sidan (högersidan) är lite annorlunda, lossar jag på låsbrickan här (1st) så kan jag plocka ut en utvändigt konformad insats av något som ser ut som mässing eller brons (om det inte är ett "guldfynd" jag släpat hem dvs ), är det måhända ett glidlager som smörjs av smörjnippeln ovanför (bild 2,4)? Axeln är nu helt fri på sidan längst bort från chucken men det hjälper mig inte att få ut den då det lilla kugghjulet till vänster och det stora till höger sitter fast på axeln. Såg på youtube nån som plockade isär en liknande gammal svarv och de drog loss det lilla kugghjulet med en "gear puller" men på deras maskin satt det kugghjulet på utsidan. Vilket fusk! Som sagt så har jag försökt att flytta kugghjulet längs axeln med en kofot (idiotförklara mig inte, jag känner mig för med stor försiktighet, jag lovar!) men det sitter verkligen där det sitter... Finns det några andra sätt det kan sitta på axeln än med "press-fit" och kil/kilspår? Hur gör man isåfall för att få av det (speciellt när det sitter i ett chassi som på bilden ovan)?
Hehe, råoljemotor asså? Det hade jag velat se... Funkade dom som dieselar, dvs insprutning runt max kompression? Jag har en ny fin 1.5 kW elmotor som jag tänkte sätta på den, är det för starkt kanske? Har några lite mindre också... Remmen som satt på var nog original i läder och ganska trasig. Vet inte hur jag tänkt lösa det riktigt, har en kilrem liggandes och ett kilremshjul på elmotorn, tänkte kanske försöka lägga kilremmen där den platta drivremmen legat och se om det funkar tillräckligt bra för att kunna svarva till ngt bättre. Att ha en metallsvarv som funkar öppnar ju vissa tidigare oanade möjligheter!
Re: Plocka isär (och ihop) 1920talssvarv
Använd en delbar rem så slipper du ta isär maskinen
http://se.rs-online.com/web/c/pneumatic ... k-belting/
http://se.rs-online.com/web/c/pneumatic ... k-belting/
- Mizzarrogh
- Inlägg: 21245
- Blev medlem: 10 september 2006, 12:32:49
- Ort: Somewhere over the rainbow... (Hälsingeskogen)
Re: Plocka isär (och ihop) 1920talssvarv
Måste forska litet mer i detdär...
Men,
Ja, handla litet ricinolja på apoteket och droppa på remmen, det är ett gammalt trix.
Den ger ett gummiliknande skikt på ytorna som skall ligga mot varandra.
Brukar ha en liten droppflaska stående vid maskinerna.
Du kan ju alltid prova med kilremmar, men de kommer att ge ganska liten anliggningsyta och troligen kräva hårdare anspänning så det är kanske bara en tredjedel av den aktiva ytan som kommer att ligga an, en kilrem fungerar ju tvärtom mot en flatrem, dvs, på den är det ju då sidorna som är tänkta att överföra kraften, medan på flatremmen är det undersidan. Men det kan fungera.
"guldet" skall vara lagerbrons, en typ av brons som är särskilt komponerad för den belastning dina lager skall ha.
(litet olika, men som regel till exempel koppar, bly och litet antimon i proportion till vad lagret är avsett för samt tenn platsgjutna lager det är mer koppar i dessa legeringar än i mässing. De skall ha en viss bestämd hårdhet i förhållande till belastningen. (intressant nog är ofta lager med extrema belastningar ganska mjuka då metallen i sig också agerar i ett slags samarbete med smörjmedlet))
De skall hållas kontinuerligt smorda på de ytor som roterar mot varandra.
Fortsätt med det som var från början, om det var olja eller fett.
Fett kräver betydligt mindre underhåll, men också några mindre modifieringar ibland så att det kommer åt överallt och inte ansamlas på en fläck "byrålåde effekten" populärt kallad. Så har det varit olja från början, fortsätt med olja så har du garranti för att det fungerar som det skall.
Är det fett så smörj ändå någon gång vid behov, kanske varannan vecka eller så. Olja behöver man kolla i princip dagligen.
Bronslager är ofta specialgjutna för den maskin det gäller så ofta passar de inte ens perfekt mellan två i princip identiska maskiner om man vill ha precicion. Så, var rädd om dessa om de är hela och frecha. Gör rent de noga med tex bensin/diesel eller 5-56 och olja/fetta in dem innan du monterar tillbaka dem sedan.
Råoljemotorer.
Jo, fanns litet olika typer, men de vanligaste här, de fungerade på så vis att det satt en pump på sidan med svänghjulet som var synkroniserad med hjälp av en bronstapp som satt på en slagarm, denna gick att ställa in så att längden stämde mot pumpens önskade slag/volym, pumpen matade sedan i dessa pulser ett insprutningsmunstycke i en stålkula i toppen av cylindern, denna hettade man först upp med en blåslampa så att processen kunde starta, själva cylindern var vattenkyld eller motsvarande så att den inte blev glödande het, medan kulan var frilagd så att den hettades upp tills den blev rödglödande (på de allra första med gas från en bunsenbrännare, senare i slutet av 1800 talet lyckades man få till processen så att kulan blev upphettad av förbränningen och kompressionen så att den hela tiden hölls glödande av sig själv när man väl värmt den en gång och startat motorn) och kunde antända bränslemolnet. I andra änden av motorn, dvs nederänden så sög den in luft blandad med smörjoljedimma enligt samma princip som en jättelik mopedmotor, men utan förgasare, jo det liknar en dieselmotor, men de hade lägre kompression, därför fans kulan som hjälpte till att antända bränslet då kompressionen inte var tillräcklig. Denna typ av motor hade fördelen att man kunde mata den med i princip vad som heelst som kunde brinnar, fotogen, råolja, brännvin, trätjära, osv... Beroende på vad man hade tillgång till. Därför levde den kvar rätt länge (långt in på 50-talet) parallellt med Dieselmotorn som kom redan i slutet på 1800 talet. Det fanns även primitva förgasarmotorer med tändstift och elektrisk tändning för bensin eller hybrid även vid denna tid, dock klarade dessa inte tyngre fraktioner och dieselmotorn förutsatte att bränsle hade relativt stabila egenskaper. i Början av 1900 talet kom hybridmotorer med högre kompression och tändstift, men det var en kort övergångsperiod till mer moderna lågkompressionsdieselar och i mitten av 1900 talet högkompresionsdieslar som blev lätt tillgängliga i stor skala. Men lågkompressionsmotorerna användes tex på jordbrukstraktorer långt in i modern tid då de var mer robusta och ganska felsäkra samt enklare att bygga. Högkompressionsmotorerna var mest till tyngre maskiner tidigare. på 70-talet gjorde de dock stort insteg bland personbilar.
Din motor tror jag blir bra.
Men,
Ja, handla litet ricinolja på apoteket och droppa på remmen, det är ett gammalt trix.
Den ger ett gummiliknande skikt på ytorna som skall ligga mot varandra.
Brukar ha en liten droppflaska stående vid maskinerna.
Du kan ju alltid prova med kilremmar, men de kommer att ge ganska liten anliggningsyta och troligen kräva hårdare anspänning så det är kanske bara en tredjedel av den aktiva ytan som kommer att ligga an, en kilrem fungerar ju tvärtom mot en flatrem, dvs, på den är det ju då sidorna som är tänkta att överföra kraften, medan på flatremmen är det undersidan. Men det kan fungera.
"guldet" skall vara lagerbrons, en typ av brons som är särskilt komponerad för den belastning dina lager skall ha.
(litet olika, men som regel till exempel koppar, bly och litet antimon i proportion till vad lagret är avsett för samt tenn platsgjutna lager det är mer koppar i dessa legeringar än i mässing. De skall ha en viss bestämd hårdhet i förhållande till belastningen. (intressant nog är ofta lager med extrema belastningar ganska mjuka då metallen i sig också agerar i ett slags samarbete med smörjmedlet))
De skall hållas kontinuerligt smorda på de ytor som roterar mot varandra.
Fortsätt med det som var från början, om det var olja eller fett.
Fett kräver betydligt mindre underhåll, men också några mindre modifieringar ibland så att det kommer åt överallt och inte ansamlas på en fläck "byrålåde effekten" populärt kallad. Så har det varit olja från början, fortsätt med olja så har du garranti för att det fungerar som det skall.
Är det fett så smörj ändå någon gång vid behov, kanske varannan vecka eller så. Olja behöver man kolla i princip dagligen.
Bronslager är ofta specialgjutna för den maskin det gäller så ofta passar de inte ens perfekt mellan två i princip identiska maskiner om man vill ha precicion. Så, var rädd om dessa om de är hela och frecha. Gör rent de noga med tex bensin/diesel eller 5-56 och olja/fetta in dem innan du monterar tillbaka dem sedan.
Råoljemotorer.
Jo, fanns litet olika typer, men de vanligaste här, de fungerade på så vis att det satt en pump på sidan med svänghjulet som var synkroniserad med hjälp av en bronstapp som satt på en slagarm, denna gick att ställa in så att längden stämde mot pumpens önskade slag/volym, pumpen matade sedan i dessa pulser ett insprutningsmunstycke i en stålkula i toppen av cylindern, denna hettade man först upp med en blåslampa så att processen kunde starta, själva cylindern var vattenkyld eller motsvarande så att den inte blev glödande het, medan kulan var frilagd så att den hettades upp tills den blev rödglödande (på de allra första med gas från en bunsenbrännare, senare i slutet av 1800 talet lyckades man få till processen så att kulan blev upphettad av förbränningen och kompressionen så att den hela tiden hölls glödande av sig själv när man väl värmt den en gång och startat motorn) och kunde antända bränslemolnet. I andra änden av motorn, dvs nederänden så sög den in luft blandad med smörjoljedimma enligt samma princip som en jättelik mopedmotor, men utan förgasare, jo det liknar en dieselmotor, men de hade lägre kompression, därför fans kulan som hjälpte till att antända bränslet då kompressionen inte var tillräcklig. Denna typ av motor hade fördelen att man kunde mata den med i princip vad som heelst som kunde brinnar, fotogen, råolja, brännvin, trätjära, osv... Beroende på vad man hade tillgång till. Därför levde den kvar rätt länge (långt in på 50-talet) parallellt med Dieselmotorn som kom redan i slutet på 1800 talet. Det fanns även primitva förgasarmotorer med tändstift och elektrisk tändning för bensin eller hybrid även vid denna tid, dock klarade dessa inte tyngre fraktioner och dieselmotorn förutsatte att bränsle hade relativt stabila egenskaper. i Början av 1900 talet kom hybridmotorer med högre kompression och tändstift, men det var en kort övergångsperiod till mer moderna lågkompressionsdieselar och i mitten av 1900 talet högkompresionsdieslar som blev lätt tillgängliga i stor skala. Men lågkompressionsmotorerna användes tex på jordbrukstraktorer långt in i modern tid då de var mer robusta och ganska felsäkra samt enklare att bygga. Högkompressionsmotorerna var mest till tyngre maskiner tidigare. på 70-talet gjorde de dock stort insteg bland personbilar.
Din motor tror jag blir bra.
Re: Plocka isär (och ihop) 1920talssvarv
Mer kända som "tändkulemotorer".
Alla som har hört en äldre fiskebåt har hört en.
Eller sök "tändkulemotor" på Youtube...
Alla som har hört en äldre fiskebåt har hört en.
Eller sök "tändkulemotor" på Youtube...
- Mizzarrogh
- Inlägg: 21245
- Blev medlem: 10 september 2006, 12:32:49
- Ort: Somewhere over the rainbow... (Hälsingeskogen)
Re: Plocka isär (och ihop) 1920talssvarv
En bekant på jobbet har ett par som vi skall renovera framöver, kan ju lägga upp bilder då om fler här är intresserade.
Grub screw heter "stoppskruv" på svenska, de är standard och finns (för det mesta..) i M, M/F, tum (tänkt på att Amerkanska tum och UNC inte är samma), etc gänga som lagervara.
Litet olika på äldre grejer, ibland använde man tumgänga av tekniska orsaker, vissa maskiner jag skruvat på har haft tumgänga även i plåtskruvar och annat trots att de varit svensktillverkade för svenska marknaden, osv.
(Dedär "knapparna" på ovansidan ser ut som gamla lågtrycks fettnipplar)
Grub screw heter "stoppskruv" på svenska, de är standard och finns (för det mesta..) i M, M/F, tum (tänkt på att Amerkanska tum och UNC inte är samma), etc gänga som lagervara.
Litet olika på äldre grejer, ibland använde man tumgänga av tekniska orsaker, vissa maskiner jag skruvat på har haft tumgänga även i plåtskruvar och annat trots att de varit svensktillverkade för svenska marknaden, osv.
(Dedär "knapparna" på ovansidan ser ut som gamla lågtrycks fettnipplar)
Re: Plocka isär (och ihop) 1920talssvarv
Detta projektet blev stående ett tag pga ett antal anledningar, men nu har jag börjat komma igång lite smått. I brist på drivrem tryckte jag på en gammal cykelslang, och det funkar faktiskt! Inte jättebra men tillräckligt för att pröva lite. Växellådan får jag inte isär... Bäst hade förstås vart en sån där länkrem som länkades ovan men de är lite över min budget för tillfället. Sökte ebay på "ballata belt", inga resultat, men hittade sen "balata belt" - drivremmar av nån väv med liknande fäste som originalet. Får se vad det blir, cykelslangen duger att experientera med.
Problemet jag har nu är följande: jag har hittat hur man ställer spindelaxeln så den blir parallell med "skenorna" (vad heter det på svenska?), en ställskruv med ett glapp som kanske behöver fyllas ut lite men funkar. När jag sätter ett ämne i chucken och trampar igång så "wobblar" ämnet, och verktyget tar bara i ena sidan tills man svarvat ner en bit. Lossa ämnet och sätt tillbaka det igen så måste man svarva ner en bit till för att få det "runt". Jag tror wobblandet blir värre långt ut på långa arbetsstycken men det verkar som om det finns där även längst in vid chucken. Är det så illa att chucken är snedsliten och måste slipas för att hålla rakt?
Som synes ovan så sitter chucken med gängor på spindeln. Det orsakar problem för mig när jag vill svarva åt "fel" håll, då chucken skruvar ur sig själv! Hur brukar detta se ut på svarvar som är nyare än 100 år? Tror ni det går att få på ngt nyare eller är jag hänvisad till årsmodeller ~1920?
Ovan ett försök att svarva en morsekona, syns lite dåligt men svarvämnet är inte centrerat och felet är typ 1-2 mm - alldeles för mycket! Man ser även att ytfinishen är helt förskräcklig men det kan nog ha med mina skills och förutsättningarna att göra. Var tvungen att köra väldigt långsamt för att inte cykelslangen skulle slira!
Förre ägaren sa att han använt molybdensulfidfett att smörja med, vad säger ni om det? Det är väl främst för höga temperaturer? Och jo, jag tittar mkt gärna på bilder på råoljemotorer! Måste motstå frestelsen att ropa in en på auktion eller nått bara, bor i ett 4-våningshus inne i Göteborg och saknar ventilation i verkstadsrummet!
Problemet jag har nu är följande: jag har hittat hur man ställer spindelaxeln så den blir parallell med "skenorna" (vad heter det på svenska?), en ställskruv med ett glapp som kanske behöver fyllas ut lite men funkar. När jag sätter ett ämne i chucken och trampar igång så "wobblar" ämnet, och verktyget tar bara i ena sidan tills man svarvat ner en bit. Lossa ämnet och sätt tillbaka det igen så måste man svarva ner en bit till för att få det "runt". Jag tror wobblandet blir värre långt ut på långa arbetsstycken men det verkar som om det finns där även längst in vid chucken. Är det så illa att chucken är snedsliten och måste slipas för att hålla rakt?
Som synes ovan så sitter chucken med gängor på spindeln. Det orsakar problem för mig när jag vill svarva åt "fel" håll, då chucken skruvar ur sig själv! Hur brukar detta se ut på svarvar som är nyare än 100 år? Tror ni det går att få på ngt nyare eller är jag hänvisad till årsmodeller ~1920?
Ovan ett försök att svarva en morsekona, syns lite dåligt men svarvämnet är inte centrerat och felet är typ 1-2 mm - alldeles för mycket! Man ser även att ytfinishen är helt förskräcklig men det kan nog ha med mina skills och förutsättningarna att göra. Var tvungen att köra väldigt långsamt för att inte cykelslangen skulle slira!
Förre ägaren sa att han använt molybdensulfidfett att smörja med, vad säger ni om det? Det är väl främst för höga temperaturer? Och jo, jag tittar mkt gärna på bilder på råoljemotorer! Måste motstå frestelsen att ropa in en på auktion eller nått bara, bor i ett 4-våningshus inne i Göteborg och saknar ventilation i verkstadsrummet!
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
Re: Plocka isär (och ihop) 1920talssvarv
Att det wobblar så mycket, det beror inte på att någon satt i backarna i fel ordning eller på fel position?
Re: Plocka isär (och ihop) 1920talssvarv
gejd gejder, ibland prismor om det är åt det trekantiga hållet till
om något kastar så mäter man sig fram till vad som är snett
men om man ska börja rätta till vobbel så börjar man med planskivan bakom chucken, den skall vara plan och utan kast
om något kastar så mäter man sig fram till vad som är snett
men om man ska börja rätta till vobbel så börjar man med planskivan bakom chucken, den skall vara plan och utan kast
Re: Plocka isär (och ihop) 1920talssvarv
Det där är ett problem med denna konstruktion.nastybyte skrev:chucken skruvar ur sig själv!
Man får dra åt som sjutton.
Re: Plocka isär (och ihop) 1920talssvarv
Läderrem skall det vara (och tändkule- eller ångdrift). Titta på David Richards filmer från hans ångdrivna verkstad, bla hur man tillverkar remmar.
/// Marcus
/// Marcus