Enbitsminne

[Spisblinkaren]

Jag är ganska säker på att DRAM inte har destruktiv läsning!

Det är ju i grunden bara en massa kondensatorer som laddas upp eller inte. deras läckström är låg - men deras kapacitans är det samma varför de måste laddas upp - eller inte - regelbundet. Och det är inget destruktivt i den del, snarare tvärtom. Skulle det vara en destruktiv läsning ville omladdningen kosta så pass med ström att värmeutvecklingen ville ge problem och minnet ville därför tappa hastighet.

Det här låter rimligt.

[danei]

Nej då. Du läser ut din data till ett register och skriver tillbaka det direkt igen. På så vis har du kvar datan i både registret och i minnet. En liknande sak görs i D-ram men där för att minnet tappar data med tiden, inte för att det försvinner av att läsas.

Attityden att någon annan ska lägga tid på att förklara sker för dig när du inte ens kan lägga några sekunder på att leta själv stör mig lite. Det är inte det som är tanken med forum. När du uppenbarligen inte fattar kan det vara vettigt att förklara, inte inte när du bara är extremt lat.

[Nerre]

Med DRAM så laddas "läslinjerna" upp till en spänning som ligger mittemellan 1 och 0, sen ansluts de till minnescellerna (kapacitanserna) och beroende på om kapacitansen är uppladdad eller inte så ändras "läslinjerna" nivå. Men det förbrukar laddningen i minnescellerna.

http://en.wikipedia.org/wiki/Dynamic_ra ... orage_cell

Det är visserligen inte helt destruktivt på grund av skillnaden i kapacitans, cellen tappar kanske bara 10% av sin laddning vid läsning.

Detta gör man för att då räcker det med EN transistor per bit. Ska man ha icke destruktiv läsning skulle det krävas minst två transistorer per cell (en för att öppna mot cellen för att ändra dess laddning och en för att läsa av laddningen).

[Meduza]

Aldrig hört talas om kärnminnen förut.
Hur små kan man få dom?

Kolla när Dave på EEVBlog gör teardown av ett 400 byte kärnmine:

[pbgp]

Är det inte precis så ett kärnminne funkar?

Aldrig hört talas om kärnminnen förut.

Hur små kan man få dom?

MVH/Roger

Lite snabbgooglat så hittar jag minnen med kärnor som är ca 0.4 mm i ytterdiameter. Det största minne jag hört talas om höll 655360 bitar, alltså runt 80 kB. Möjligen fanns det större och möjligen fanns det mindre kärnor. Men jag tror de flesta var handvävda så det sätter väl en gräns på kärnans minsta storlek.

[carpelux]

Det finns en intressant video med Jeri Ellsworth som går igenom teknologin när det magnetiska logikkretsar

[MadModder]

Aldrig hört talas om kärnminnen förut.
Hur små kan man få dom?

Kolla när Dave på EEVBlog gör teardown av ett 400 byte kärnmine:

Kolla in det här minnet istället från en annan mailbag-video. 400B-minnet kan slänga sig i väggen när det gäller packningstätheten på ringarna.

[Spisblinkaren]

Nu har jag äntligen fått min Hall-Effekt sensor.

Jag har också ritat ett schema för hur jag tänker mig testa detta enbitsminne.

Det här minnet avser alltså bara hålla reda på om systemet var på eller av senast tändningen var på.

Så, vad tror ni?

Kommer jag få det att funka?

MVH/Roger
PS
Undrar hur man ska bete' sig för att alla ska gilla en?

[Icecap]

Om minneskärnan är en ring lär magnetfältet inte "krypa" speciellt mycket ut varför extern avkänning känns svår.

Men om det är t.ex. en spik kan det nog fungera.

[Spisblinkaren]

Tanken är en axiell drossel som jag preliminärt kommer linda själv.

Jag har nämligen ett gäng små ferriter som används för att stämma av spolar i radioapparater av hyfsat modernt slag.

Tänkte alltså linda tio varv runt en sådan c.a 10mm lång ferrit.

MVH/Roger
PS
Sen kan man ju alltid köpa en axiell drossel och prova ut lämplig känslighet.

[Icecap]

rogerk8: jag gillar detta - kombinerat med dit motto är du helt fel ute

[Spisblinkaren]

Det roliga är att det precis slog mig att du ju har rätt

Vad består en spik av?

Just det, järn

Och vad är det som minns?

Just det, den residuala induktionen i t.ex järn.

Jag kan ingenting

MVH/Roger

[Spisblinkaren]

Icecap, känner att jag bör berätta om mitt motto.

I det här specifika fallet handlar det alltså om att konstruktörerna på mitt jobb löst ovanstående avancerade problem mha en CPU.

Jag repeterar, för att hålla reda på om systemet var på eller av senast tändningen var på används en hel processor.

En processor som alltså kräver både ingenjörstimmar map programmering, halvdyr utveckligsmiljö samt hårdvara för att faktiskt kunna programmeras.

Ur denna synvilnkel tycker jag att jag lever upp till mitt motto.

Och det med råge!

Sen är jag mycket mer intresserad av elektromagnetisk fältteori än datorer.

Detta gör att jag älskar konceptet med den fascinerande Hall-effekten som indikation på ett residualt magnetfält i t.ex järn.

Jag känner mig bara rätt kass när jag inte genast insåg vad det var du faktiskt menade utan såg det som ett skämt

Men detta är för att jag inte alltid riktigt kopplar till just det där enkla som jag försöker sträva efter.

Allt jag gör elektrotekniskt genomsyras alltså av att jag åtminstone försöker se enkla samband och nyttja dom.

Med andra ord tillåter jag mig att vara skeptisk till allt modernt.

Och jag är därför inte intresserad av att läsa för mycket länkar om det moderna.

Snegla på det kan man göra, men jag är alltid skeptisk.

Speciellt till nyttan.

MVH/Roger
PS
Borde kanske skickat detta som ett PM istället

[Icecap]

Att funktionen kan uppta en hel µC ensam är väl knappast något att klaga på.

En SO-8 till 10:- har det hela i sig, är inte känslig för magnetism och ja, den ska programmeras. Men jag känner mig ganska säker på att programmet som skrivs är en engångsutgift.

Din lösning kräver dels båda +5V och -5V, dels et magnetisk element samt en sensor med förstärkare. Komponentkostnaden kommer att vara signifikant högre, det tar mycket mer plats, drar mer ström och ett magnetfält utifrån kan störa funktionen.

Ser man det på rätt sätt kommer spolen att kosta mer än 10:-, den ska säkras att vara av ett material som har maximal magnetisk reluktans och när kretsloppet är färdigutvecklad är den utvecklingstid helt säkert längre än det att skriva programmet till µC'n.

Så ja, jag är djupt seriös när jag skriver att du går precis tvärt emot ditt motto! Du gör en enkel, billig, stryktålig och liten uppgift till en stor, dyr och störkänslig version på detta vis.

Att du sedan kan roa dig med mätning av magnetfält och liknande är en helt annan sak, att lära sig inspirerar, ger glädje och inte sällan en ny vinkel in på ett många saker.

[thomasloven]

Dessutom skulle µC-lösningen antagligen varit färdig och testad runt lunchtid den 30 oktober...