Grafit mot metal - bindning (släpkontakt för vridtrafo)

[rikkitikkitavi]

Se bilderna-det är ett nerslitet kontaktelement till en vridtrafo. Hur binds grafiten till metallen?

Metalldelen är ca 15*15 mm, det är en tung (ej Alu), gulfärgad när man skrapar på den och uppenbart maskinbearbetat legering, gissar på något mässingsaktigt.
Ca 10 mm tjock , dvs långsidan av grafiten som är vinkelrät mot rörelsen.

Har försökt pilla loss grafitelementet, men det sitter som s-n. Bröt av en liten bit , och det satt kvar ett tunnt skikt närmast metallen. Grafit kallar jag det men jag vet inte exakt vilken typ, men vanlig grafit har goda egenskaper för detta.

Nej, jag vet inte var jag hittar dessa. Ev hos en nederländsk trafotillverkare som evemtuellt sitter med ett lager av dessa från 70-talet. De bär ca 5 amp st, behöver 5 per trafo...för framtidssäkring. Nu fungerar 4/5 på varje trafo så det duger väl (230VAC @ 16A) ...

[grym]

gissar att man klämt fast grafiten

[Micke_s]

Man kan nog gjuta in kabeln i grafiten också..

[hcb]

Skall det vara en exakt ersättare eller kan du försöka modifiera in ett motorkol?

[Micke_s]

[xxargs]

vanliga grafit-borstar så kan nog tilledningskabeln pressas samtidigt med själva grafiten till sin slutliga form.

Men för sådan bruk som vridtransformatorer vill man ha kristallorienterad grafit (så att den leder sämre tvärs med tjockleken av grafiten är med djupet in i hållaren så att strömmarna hålls ned när flera lindningsvarv på trafon kontakterar samtidigt) så måste man förmodligen använda natur-grafit med rätt orientering och pressa in det i en hållare som på bilden.

[rikkitikkitavi]

xxargs, jag tänker också att det är ren grafit av just de skälen.

Det jag itne riktigt förstår är hur det kan sitta kvar ett lager på metallytan om grafitbiten endast är inklämd när jag bröt bort en liten bit. Ungefär som om den var fastlimmad.

hcb, ett motorkol har oftast inte de egenskaper som behövs, det kan fungera och nästa problem är att den skall passa i själva armen, där det sitter 4 st till parallellt.

Helst vill jag alltså montera dit en grafitbit med samma mått (ca 10*3*10 mm) i metallhållaren.

alt två är att fundera ut på en helt ny kontaktfunktion under tiden som kvarvarande kol slits ut.

Det är klart att om jag värmer metallbiten kanske jag kan pressa in en bit grafit som den sedan nyper till om när den svalnar. Syftet med den stora metallbiten är att kyla grafiten.

[xxargs]

Man kanske har elektropläterat grafitbiten som är instucken med tex. silver och sedan hårdlött in den med ugn med syrefri eller reducerande atmosfär.

Det är görligt även om det inte längre kan göras med en enkel gasolbrännare...

Recept på elektroplätering bör kunna hittas och göras med silver med inte allt för komplicerade kemikalier, dock bör det nog vara någon form av silver upplöst i någon komplexbildande kemikalier som tiosulfater, EDTA, ammonium och kanske även baserat på vin och citronsyra (bara en fundering)

Vet att det gick utmärkt att spontanutfälla silver ur gammal fixersalt (ammonium eller natriumtiosulfat) som löst ut silver ur ett antal svartvita fotopapper hjälp av klippbitar oetsad kopparpertinax/glasfiber och även järnspik - med lite kontrollerad ström bör det också fungera att få ut silver på grafit-stavar, frågan är om det sitter....

(edit: ändrat ETDA till EDTA)

[rikkitikkitavi]

Bra input! elektroplätera för bättre vidhäftning.

För att loden är annorlunda idag så kan man inte löda med gasolbrännare?

Man kan ju kopparplätera också. Bara man har kelatbildare tror jag nog det blir bra med vidhäftningen. du tänker nog på EDTA
Så kopparbelägger man ju elektroder för kålbågsskärning.

Pläteringen kommer ju också minska porositeten på grafiten i gränsytan = lägre motstånd. Tror det gör att vidhäftningen förbättras.

[YD1150]

Använda ledande silverfärg för reparation av elbakruta på bilar? (Brukar vara dyr )
Men använd inte någon "hel-metallkontakt" som släpkontakt = rökutveckling
Grafit kortsluter inte intilliggande varv i alla fall, den har tillräckligt hög resistans
så strömmen hålls på oskadlig nivå.

[xxargs]

Bra input! elektroplätera för bättre vidhäftning.

För att loden är annorlunda idag så kan man inte löda med gasolbrännare?

Det kanske man kan men får bygga någon form av rör/tub som kammare på något sätt så att reducerande låg-gaser eller hellre syrefri argon eller liknande finns runt det hela tills lödningen är färdig och tillräckligt kall.

Grafit brinner precis som kol och diamanter vid tillräcklig hög temperatur... ...och tillräckligt hög temperatur för hårdlödning brukar vara glödvärme och då brinner grafit.

Att förkoppra kanske är ännu enklare och teoretiskt använda fosforkoppar-lod - men silverhaltig hårdlod kapillärsuger betydligt bättre och är det litet spel mellan hållaren och grafit så kanske det är nödvändigt med kapillärt aktiv lod

[rikkitikkitavi]

Jo, det är klart att grafiten oxideras snabbt vid höga temperaturer.

Jag skall undersöka möjligheterna som sagt.

[rikkitikkitavi]

Fem sekunder med gasbrännaren och ett litet pet med skruvmejsel så fick jag leta efter grafitbiten på golvet i verkstan...
xxargs, du lurade mig

Notera den kopparfärgade ytan och den silvriga looken av vanligt mjuklod. Kan jag bara få kopparn att fästa på grafiten är detta biff

[rikkitikkitavi]

Skar bort det tunna kopparskiktet och mätte resistansen med strömriktningen och tvärs den, och det var ingen större skillnad. Antagligen inte så anisotrop då alltså...

[xxargs]

Det var lite oväntat att det 'bara' var mjuklött - av bilderna du visade tidigare så såg det väldigt tight ut, när du lött loss så verkar det vara rejäla lödblobbor och troligen ganska stort spel - har de efterputsat efter lödningen så att det ser ut som att det var gjort i ett stycke tro???

frågan är också om det var 'lödtenn' med bly eller om det var annan typ med annan legering, typ lite som dagens blyfria med koppar och silver i.