It’s easy to get caught up in the notion that every Internet of Things (IoT) application looks like a smart watch, wireless audio node, or some other equally complex embedded system. The reality is that the “things” comprising IoT applications perform pretty simple tasks. They’re touch-sensitive switches, sensors, wireless light bulbs, and networked garage-door openers; it’s the button in your laundry room that automatically reorders the detergent when you press it.
These systems take a measurement. They send data to the internet through your home’s router. They control a simple switching power supply. They wake up when “nudged” by the network. They consume very little power while doing their job. All of these are tasks that newer 8-bit MCUs are specifically designed to perform. If your next IoT design doesn’t feature an 8-bitter, you may be missing an opportunity to optimize your application.
Fast 32-bitars-MCU:erna blir mindre, billigare och strömsnålare för varje dag som går. Inget ont i AVR/PIC, men jag ska börja kika på ARM Cortex M0+/M3 32-bitars små MCU:er har jag tänkt. Självklart ska man inte skjuta mygg med kanon, men ibland känner jag att man får skohorna in saker i en AVR, då vore det nice att ha något annat att ta till.
Priset mellan en 8-bitars och 32-bitars är inte många kronor idag.
Så oavsett om man ska blinka med en lysdiod eller göra mer avancerade krumbukter så är det enklast att köra på en 32-bitars. Varför?
Jo det är ingen jättestor skillnad i jobb att sätta upp ett projekt. Däremot att ha bra flyt i utvecklingsmiljöerna. Mitt tips är alltså att minimera på antalet miljöer så att man är varm i kläderna i det man använder. Och då satsa på något som man har nytta av framöver. 32-bitars ARM, tex STM32...
My 2 cents!
IoT enligt mig är som många andra tycker, någon form av mikrosystem som har möjlighet att accessa och rapportera via Internet på egen hand.
En 8-bit MCU kan absolut dra runt en IP/IPv6-stack men det är på håret med minnet (om vi ser på en AVR), man får nästan nyttja en Wiznet 5100/5500 om man ska använda något mer än UDP-kommunikation. 32-bit MCU's står sig bättre där.
Många tänker kanske att man kan ju nyttja någon annan primitivare radioteknik mellan 8-bitarna, men då pratar de inte heller IP.
maDa skrev:IoT enligt mig är som många andra tycker, någon form av mikrosystem som har möjlighet att accessa och rapportera via Internet på egen hand.
En 8-bit MCU kan absolut dra runt en IP/IPv6-stack men det är på håret med minnet (om vi ser på en AVR), man får nästan nyttja en Wiznet 5100/5500 om man ska använda något mer än UDP-kommunikation. 32-bit MCU's står sig bättre där.
Många tänker kanske att man kan ju nyttja någon annan primitivare radioteknik mellan 8-bitarna, men då pratar de inte heller IP.
För mig så är utmaningen med IoT att få riktigt trådlösa sensorer. De ska helst klara 10 år utan batteribyte utan att behöva stora dyra batterier. Ska man bara använda det själv behövs inte IoT, men ska man ha en standardiserad lösning som andra kan använda är nog IoT nödvändigt. Fast för eget bruk fungerar det med att sensorerna kan kommunicera med en router som kan vidarebefodra mätresultat mot internet.
Andax skrev:Priset mellan en 8-bitars och 32-bitars är inte många kronor idag.
Så oavsett om man ska blinka med en lysdiod eller göra mer avancerade krumbukter så är det enklast att köra på en 32-bitars. Varför?
Jo det är ingen jättestor skillnad i jobb att sätta upp ett projekt. Däremot att ha bra flyt i utvecklingsmiljöerna. Mitt tips är alltså att minimera på antalet miljöer så att man är varm i kläderna i det man använder. Och då satsa på något som man har nytta av framöver. 32-bitars ARM, tex STM32...
My 2 cents!