Efter att i helgen ha framfört improviserad hardcore vintage electronica med rörbestyckade mätinstrument på kompisens 40-årsfest började jag fundera på nya tillskott i min arsenal av bisarra musikinstrument. Jag har länge funderat på att bygga ett slags primitiv sequencer av en grammofon och när denna idé poppade upp igen slog det mig att vanliga grammofonskivor med musik faktiskt redan innehåller en massa information som borde gå att använda. Ett villkor för allt jag bygger inom detta område är att det är genomförbart med den tekniknivå som var tillgänglig på 1940-talet. Av resursskäl får det heller inte innebära gigantiska rackar fulla av rör, sladdar och annat fantastiskt, det ska vara hyfsat portabelt och minimalistiskt.
Alltså, vad för slags information kan man med enkel analogteknik utvinna ur en grammofoninspelning som sedan är intressant för att styra/trigga enkla analoga synthliknande apparater? Jag tänker mig "synthar" uppbyggda enkelt enligt den subtraktiva principen med LFO, tonoscillator, filter, VCA och ADSR. Naturligtvis ska det finnas flera stämmor (polyfonik) med olika karaktär, som gärna ska kunna mixas till stereoljud vid liveframträdanden.
Grammofonen ska vara en enkel sak från förra seklets mitt och modifieras med DC-motor för hastighetsstyrning inom vida gränser. Signalen från pickuppen körs genom en automatisk volymkontroll, splittas upp i olika bandpassfilter och får sedan trigga/styra de rörbaserade syntharna. Digitala räknare/frekvensdelare kan enkelt åstadkommas med rörteknik eller glimlampor, och kan bygga ut sequencerfunktionen väl till att ge den moderna popmusikens takter. Räknarna/sequencern triggas från den rytm som kan utvinnas ur grammofoninspelningen. L-R, alltså en stereoinspelnings skillnadssignal är också enkel att plocka ut och processa analogt.
Enklast är förstås att utvinna amplitudvariationer ur grammofonskivornas olika frekvensområden med hjälp av olika justerbara bandpassfilter. För att få ner hastigheten på variationerna kan man köra grammofonen extra sakta, vilket säkert kräver hög förstärkning från pickupsignalen. De högre frekvensbanden skulle kanske kunna processas digitalt med nyss nämnda räknare.
Målet är att med enkla medel få igång ett första experiment som sedan kan byggas ut steg för steg till en hel konstig orkester, där den ursprungliga musiken blir totalt oigenkännlig, samtidigt som de resulterande ljuden blir reproducerbara.
Så vad tror ni, är bandpassfilter det mest rationella sättet att styra synthar med en grammofoninspelning eller finns andra "vintagevänliga" metoder att plocka ut intressant information ur en skiva? Största problemet jag ser är den relativt höga förändringshastigheten i dessa ganska råa amplituddata.
