Bygge av rörradio (FM)

[Spisblinkaren]

Mera mätningar:

Endast 1k8: 20mVpp ut, 1Vds
Endast spolen + feta vridkondingen (3Vds): 750mVpp vid C(feta)=11pF enligt APPA, +7pF för proben=18pF
Gul verkar vara på endast 10pF ty 0 adderat=>maxläge, 10pF adderat=>minläge

UT@5V (Vds/Idss=3/4): 800mVpp (sämre upplösning ty förväntade mig stor signal vid 10V)
UT@10V (Vds/Idss=7,8/4,4): 1400mVpp, ingen revolution direkt men nån slags indikation ty nästan 100% högre utsignal
IN: 150mVpp och detta oavsett 5V, 10V eller 0V Vsup, så insignalen från KD-testaren är stabilt 150mVpp/10,7MHz

UT@10V borde dock varit ännu högre ty rp ändras exponentiellt i Triode Region.

En observation man kan göra när det gäller I/V-diagram för JFET/Pentod är att rp är högre ju längre ner man strömmässigt ligger (gm är samtidigt sämre), dels ska jag dock inte köra Pentoder dels verkar det som om detta resonemang inte riktigt håller för vad jag faktiskt får ut, borde blivit exponentiellt mycket bättre med drivspänningen.

Ett litet test jag nu känner för ifall det trots allt är trissan som spökar är att sätta en 1N4148 i serie mellan source och backe, då biseras trissan nämligen på Vgs=-0,7V som ger aningen lägre ström men "plattare" rp.

Vi tittar lite i I/V-diagrammet...jag ser att jag kommer väldigt långt ner i I/V-diagrammet, strömmen tycks gå från runt 4mA till knappt 2mA, vid 5V innebär det 4Vds, vid 10V innebär det 9Vds men eftersom utsignalen knappt pendlar 1Vp så kan man ligga 1V från matning i bias, känns dock som om jag bör byta Rd till minst det dubbla, speciellt om detta skulle råka bli bättre, tror jag i så fall satsar på att klippa signalen

Fast det här är ingen lösning, jag har redan vid Vds~8V ett fullt utplanat I/V-diagram dvs rp är maximal, ändå är utsignalen fortfarande löjligt låg (10ggrs förstärkning bara i runda slängar).

Nej, det är nog nåt annat som spökar.

Dock är det lite intressant att förstärkningen faktiskt nästan dubblerades vid dubblerad matningsspänning (Vds nästan tredubblades).

Märkte förresten att över 10V matning hände i praktiken inget mer, förstärkningen stannade upp bara, samtidigt ser man, om man jämför gm vid 3Vds och typ 8Vds så är den i alla fall 50% högre vid 8Vds så kanske rp inte har med det här att göra alls utan det var helt enkelt en ökning i transkonduktansen (Av=gmZo) som gjorde det, eventuellt en kombination.

Med linjal får jag gm@3Vds=1,5cm medans jag får 1,9cm vid 8Vds (+27%, bara), nej detta är tydligen inte hela sanningen, det är nåt mer som spökar.

Jag tror på en kombination här (där dock förändringen hos rp borde spelat mycket större roll) där ökningen av rp spelar en del av rollen medans ökningen av gm spelar den andra delen av rollen MEN att jag har kört huvudet i väggen!

Fast helt klart är att vid Vds>6V fungerar trissan bättre.

Eftersom Av nu är runt 10=gmZo så är Zo nu nånstans runt 3k3 (databladsverifierad gm@8Vds/Idss~3,2mS~3mS).

3300 Ohm är alltså allt jag får upp LC till, detta är oacceptabelt!

Xo är förresten runt (C~18pF): 830 Ohm

En lekfull Q är då 3300/830=4

Nej, nästa steg blir att linda om trafon till hälften för det lär ligga nåt i vad YD1150's gedigna erfarenheter säger dvs att MF-trafos inte ska avstämmas med så små kondingar som ~10pF, det är VHF-trafos som skall avstämmas med sånt.

Så jag ska lyda detta trevliga råd och linda en "halv" trafo (trots att jag inte gillar det), och jag börjar med exakt samma typ av tråd bara för att jävlas

MVH/Roger

[Spisblinkaren]

68pF+halv spole gav 1Vpp (vid 10V matning).

Så halv spole funkade inte.

Jag fattar inte det här.

Om man ändå försöker fatta och inbillar sig att elkretslitteraturen stämmer så har man att

Zo=L/RC

där R är serieresitansen hos spolen.

Halverat N innebär halverat R men en kvart av L så Zo borde bli hälften.

Vilket resultatet på sätt och vis indikerar för utsignalen har sjunkit från 1400mVpp till 1000mVpp.

Ovanstående resultat pekar alltså på att ju högre induktans desto högre utsignal.

Men jag kan inte gå högre för näst senaste testet innebar 18pF...

MVH/Roger

[Spisblinkaren]

Eller kanske man skulle pressa det här lite.

Jag har fått resonans vid runt 18pF och full spole (dvs ett helt lager).

Gul trimmer mäter jag nu mha min APPA76 till: 2pF-13pF

Om man kunde träffa säg 4pF så är LC intrimningsbar med Gul.

Eftersom full toroid gav resonans vid 18pF så är dess induktans (litar inte på AL-värde): 12uH

4pF innebär då en induktans på 18/4*12uH=54uH

Eftersom L är proportionerligt mot N^2 så ger 54uH ett varvantal på sqrt(54/12)*37=78varv~2lager

Om vi istället räknar på näst senaste ferrit-kärnan med AL=1,17uH så ger 54uH 7 varv...men det har jag ju redan försökt

Förlåt jag kladdar så mycket

MVH/Roger

[Spisblinkaren]

Vad är det du försöker göra nu?
Och din mätuppkoppling ser ut som...schema?

Jag försöker boosta utsignalen vid drain, det är inte rimligt att förstärkningen bara är knappt 10, du har ju själv bevisat det.

Schemat är samma som senast men jag laddar upp det igen for convenience.

MVH/Roger
Jag mäter alltså vid Up och har uppmätt 20pF hos 1:10-proben vilket borde innebära 7pF mätpåverkan till backe sett från drain. Alla sekundära komponenter är bortkopplade, endast primären är med. Bry dig inte om textmassan. S3 är förresten på 110k numera.

[Spisblinkaren]

Okej, nu har jag provat ett helt lager med 0,7mm emaljerad koppartråd (fick plats med 40 varv istället för 37)

Om man räknar bort emaljens tjocklek så innebär detta c.a hälften i resistans jämfört med min sedvanliga blå kopplingstråd (0,5mm)

Enligt Zo=L/RC så borde således, med ungefär samma L, Zo bli dubbelt så stor.

MEN inte ett skit hände, fullindad toroid med vanlig kopplingstråd (blå, 0,5mm) och fullindad toroid med emaljerad koppartråd (0,7mm) gav PRECIS samma resultat dvs 1,4Vpp.

Således har jag alltjämt en förstärkning på knappt 20dB!

Har det inte med skin-effekten eller resistansen hos tråden överhuvudtaget att göra eller trissans rp så vet jag inte vad jag ska ta mig till för 20dB är oacceptabelt!

Vad ska man egentligen med elkretsteori till när det ändå inte stämmer?

Vad ska man ha dom akademiska kunskaperna till?

Tom en trisslott är ju bättre

Ärligt, vad drar ner Zo från det förväntade c.a 1M Ohm (!) till ynka 3k nånstans?

Det är, enligt erfarenhet, inte:
1) Skin-effekten (min emaljerade koppartråd med 40% större diameter borde gett minst 6dB förbättring)
2) Induktansen (även om högre induktans har visat sig ge +6dB i boost, induktansen är nu dock så hög att den knappt är trimbar kapacitivt)
3) Tjockleken hos tråden (direkt relaterad till både skin-effekten och R men inte visats betyda nåt)
4) Transistorns rp som funktion av Vds (höjning av spänning gav ett bättre resultat men påverkan var mycket mindre än förväntat)

20dB är för lite!!!

Men vad kan jag göra?

Det jag har kvar att testa är transistorn, rp är högre vid lägre ström så kanske en diod mellan source och backe kan boosta signalen, men jag tror det blir ynkligt lite.

Jag vill inte byta till BJT för detta skall bli en All Triode Tube Radio!

Och jag leker alltså med parametrar som pentoder har, redan där är det fusk.

Tråddiameter, trådtyp och rp anser jag nu vara utredd dvs de har ingen betydelse (omm rp är över ett visst värde där man kan jämföra BF245A som vid 3Vds hade runt 3k med ECC83 som har runt 70k...).

gm hos ECC83 är nära gm för BF245A (3mS) dvs...kollar...1,5mS.

Men Av=gmZo och det är alltså lika med 10, fan det orimligt att Zo bara är 3k3, det kan inte stämma!

Vad har jag nu för Xo, jag hade ju runt 18pF då är Xo=830 Ohm och med mitt sätt att se på det innebär det ett Q på 3k3/830=4!!!!

Vad är det jag missar?

MVH/Roger
PS
Kan det ha nåt med Idss att göra? Dvs att jag nu skickar in en relativt stor signal (150mVpp) på gate där Vgs är biaserad till 0V, jag ser inget klipp på utsignalen så det borde inte vara nån fara att driva gate lite positivt, detta är för övrigt också min plan vad gäller rörradion. Fasen, jag börjar lura på att köra skarpt nu för nu har jag i alla fall resonans, vem vet vad jag kan kräma ur en ECC83? MEN jag vill nog få bättre koll på KD först så i morgon kommer jag nog byta tillbaks till den, med kopplingstråd, fullindade toroiden efter att jag adderat en bifilär sekundär.

YD1150, har du ingen fet varicap du kan avvara så jag får lite deviation med KD-testaren

[Spisblinkaren]

Jag gick tillbaks till den med blå kopplingstråd fullt lindade kärnan (~36varv) och adderade först en splittad sekundär (~11+11 varv, där tråden tog slut ) och så testade jag med den vad gäller AF-ut, resultatet blev mer eller mindre exakt samma och då både vad beträffar Up' (800mVpp) och AF-ut (0,8mVpp).

Jag tog då loss toroiden och lindade på en S3 i ren desperation resultat, samma IGEN!

Jag får alltså inte ut en AF större än runt 1mVpp och detta oavsett vad jag hittar på!

Då bestämde jag mig för att göra nåt åt deviationen hos KD-testaren, först kollade jag bias över varicap (c.a 4V) sen lyfte jag på kondingen från entrasistoroscillatorn (för jag ville ha kvar biaseringen för MF) och sen tog jag till FG och injicerade c.a samma frekvens (~300Hz) fast jag krämade på till 8Vpp, jag vill minnas att jag mätte 2Vpp ut hos min entransistoroscillator så detta var alltså runt 4ggr större signal in på varicap.

Vad hände då, tror Ni?

Jo, ut fick jag 2,5mVpp

Rätt nära 0,8mVpp*8Vpp/2Vpp=3,2Vpp.

Mest var det väldigt roligt att se att AF-ut ökade.

Men vad har jag för deviation nu, tro?

Har för mig runt 2pF/V för varicap vilket innebär +/-8pF@+/-4V.

Resonans tycks ske nånstans runt 60pF (55+varicap), deviationen kan då skrivas

\(\Delta f=\sqrt{\frac{68pF}{60pF}}*10,7MHz-10,7MHz\)

dvs 690kHz, va?!

Bara för det räknar jag om för +1V dvs +2pF och får 176kHz

Jag har för mig jag hade mycket mindre deviation än så, dubbelkollar BB405 vänta...1,3pF/V är mer exakt (kapacitansen går från 4-16pF när spänningen logaritmiskt och reverserat går från 10-1V) så deviationen är mindre men om man tar i neråt så får ma vid 61pF/60pF en deviation på allra minst 89kHz, så 100kHz nånstans är nog vad jag kört med med mina standard 2Vpp som modulering av varicap.

Det är roligt att konstatera att större deviation ger större signal (om än fortfarande patetisk) så nånstans gör jag ändå rätt.

Observera att införsel av S3 inte gav ett smack i skillnad jämfört med min approach med en simpel RC-injicering, bara komplicerar lindningen av trafon (där dock S3 lindades på samma kärna, om det nu är riktigt).

Jag har bestämt mig som sista nummer att prova halv toroid med lindningstråd (primären redan färdiglindad och testad med hyfsat resultat, perfekt plats för sekundären på andra sidan), nu vid full toroid är kapacitans vid resonans knappt 10pF, fyra gånger mindre spole (halva varvantalet) skulle ge 40pF, denna är lättare att trimma med min feta trimmer sen tror jag faktiskt att jag ska skippa dessa plasttrimrar för det verkar som om de har resistiva förluster för det är det den enda teorin jag har kvar varför Zo blir så löjligt låg (jag har uteslutit liten tråddiameter dvs stor skin-effekt, liten induktans och liten rp hos trissa).

MVH/Roger
PS
Börjar mer och mer luta åt att bygga en flankdikriminator (FD) istället, mest för att teoretiskt förstår jag den i alla fall.

[Spisblinkaren]

YES!!!!

Idag har jag labbat nästan hysteriskt mycket med min kvotdetektor (KD), kom på att jag ju faktiskt hade 2st feta vridkondensatorer om jag lånade från Philips Experimentlådor (som jag håller på att renovera).

Så jag kopplade in Philips över primär-spolen och min feta över sekundären sen rattade jag nästan planlöst fram och tillbaka samt studerade skåpet och speciellt vad det sa angående spänningarna över de båda sekundärhalvorna i relation till mittappen, tyckte jag borde få exakt 180 grader men se det fick jag inte, jag fick det bara om jag lyfte bort mittappen från inkopplingen och mätte men sålänge mittappen var kopplad (injicerad av primären) så fick jag allt från 180 grader till andra skumma vinklar och stor amplitudskillnad, fattade som vanligt ingenting men stor signal ville jag ha och gärna lika på båda sekundärerna (fast 180 grader ur fas) så jag rattade runt på trimmisarna och märkte till slut att knepigt nog räckte inte 150pF för sekundär resonans, om man säger så, jag tog bort den seriella 220pF (vilket gav hela 10-500pF att trimma med) och oj jävlar vad signalen stack iväg, jag tror jag hade hela 2V över sekundärhalvorna.

Sen när jag var nöjd med dessa nivåer så flyttade jag proben till AF-ut och ta mig fan om den inte visade hela 80mVpp

Det kan man kalla förbättring jämfört med ynka 1mVpp!

Dock har jag tydligen en hel del MF i signalen (förmodligen pga att jag inte lindade sekundären bifilärt dvs lindningarna är inte riktigt balanserade) men det är lätt ordnat med en filterkonding på utgången, tror jag

Jag räknade nämligen ut att 10pF skulle räcka för att filtrera bort MF då drivande impedans borde vara 100k/2 ty begränsarkondingen är kortsluten vid dessa frekvenser och då borde ett fo på 1MHz räcka räcka men jag har just nu 110pF och det räcker uppenbarligen inte samtidigt som jag sett scheman med 1nF, i vilket fall känns inte detta som nåt stort problem (hoppas jag), om inte annat för att ingen hör 10MHz

I ett desperat försök att komma underfund med hur det fungerar så belastas nu primären med 10k (vars signal injiceras i mittappen hos sekundären), eftersom uträknad Zo är på bara typ 3k så är detta inget större problem, kanske bättre att mittappen får en lågimpediv drivning än att jag byter tillbaks till 110k, vi får se.

Detta är mycket roligt, jag som precis var på väg att överge KD-konceptet.

Samtidigt är jag lite besviken över att jag inte förstår den, inte ens teoretiskt.

MVH/Roger
PS
Ser nu att proben står på X1 så det är bara 8mVpp ut, fan också! Dessa probar är så luriga för det sitter en liten omkopplare på dom som har noll skjutmotstånd så det är jättelätt att råka pilla dom "fel".

[YD1150]

Spänningsförstärkning med oscilloskopprob x10 som belastning med en BF245 JFET vid 10,7MHz blev 29,6dB.
Väldigt likt det förra med trioden PC92.
Resonanskrets bestående av en T50-2 toroid och trimkondensator från drain till +12V, avkopplat
sourcemotstånd på 100ohm till jord. In 0,25Vpeak, ut 7,6Vpeak (5,3V RMS).

[Spisblinkaren]

Spänningsförstärkning med oscilloskopprob x10 som belastning med en BF245 JFET vid 10,7MHz blev 29,6dB.
Väldigt likt det förra med trioden PC92.
Resonanskrets bestående av en T50-2 toroid och trimkondensator från drain till +12V, avkopplat
sourcemotstånd på 100ohm till jord. In 0,25Vpeak, ut 7,6Vpeak (5,3V RMS).

Mycket intressant, tack för denna testuppkoppling, mycket trevligt!

Men varför blir det så dåligt för mig?

Du har ju tydligen hela 10dB högre förstärkning.

Sourcemotstånd känns onödigt men det kanske är det som är tricket?

Vad hade du för drainmotstånd?

Och vad menar du med fetstilt, jag har kopplat trimkondensator från drain till backe sen har jag RC-filter på matningen om 470R+100nF//10nF till backe och däremellan spolen, misstänker att du gjort på samma sätt, matningen är i alla fall fullständigt avkopplad.

Är förresten 12V den råa matningsspänningen eller är det Vds?

MVH/Roger

[YD1150]

Gjorde 10,7MHz förstärkaren så här:

JFET buffer.jpg

Med högohmig in/utgång (UT mätt på punkt 3) så var spänningsförstärkningen ~29dB, "peakar"
förstärkningen med trimkondensatorn då oscilloskopet är anslutet.
På pin 4 så finns en lågohmig utgång men den var oansluten då jag mätte den högohmiga förstärkningen.

(Strunta i ett av de dubbla R1 i schemat)

[Spisblinkaren]

Jag tror jag börjar komma underfund med hur KD fungerar (bifogar schema igen).

Det har tillkommit en vridkondensator på sekundären som inte finns med, varför den måste vara där vet jag fortfarande inte.

Egentligen har jag kopplat KD lite galet för mitttappen hos 100pF+100pF är den som egentligen ska gå ut och den delen jag har som utgång skall gå till backe.

Det ser dock snyggare ut såhär rent flödesmässigt men för att förstå kretsen måste man tänka tvärtom dvs ut vid kondensatorernas mitt.

Jag utvecklade på bussen idag en teori om vad det är som händer, säg att vi inte har nån deviation då är signalen över övre 100pF (C1, kallar vi den) lika stor som signalen över nedre 100pF (C2, kallar vi den) och då är differensen mellan mittutaget hos C1+C2 och de båda 100k's mittuttag som för tillfället går till jord 0V.

Sekundärerna får sin begränsarsignal av ren trafoverkan, detta laddar 1u (viktigt)

Sekundärerna är även matade med Up på mittappen, detta ger asymmetrin (viktigt)

När sedan deviation sker (uppåt i frekvens, preliminärt) då sjunker nivån hos Gauss-klockan något, C1 laddas till en något lägre nivå MEN pga begränsarkondingen så följer C2 med så att U(C1)+U(C2)=konstant vilket innebär att mittappen hos C1+C2 åker upp lite med AF's positiva periodhalva.

Nu kan man tänka sig att deviation neråt i frekvens ger precis samma resultat MEN om vi tittar på fasen också så är den 90 grader på nedre sidan om resonans och -90 grader på andra sidan (grovt räknat) vilket faktiskt gör att en deviation neråt har en faskillnad på 180 grader (jämfört med en deviation uppåt i frekvens) och därför kan man se det BÅDE som att spänningen över C1 ändras igen (men med vinkeln 180 grader, obs) ELLER att spänningen över C2 minskar vilket ju ger att mittappen åker ner lite med AF's negativa periodhalva.

Och ut kommer sinus

MVH/Roger

[Spisblinkaren]

Gjorde 10,7MHz förstärkaren så här:

JFET buffer.jpg

Med högohmig in/utgång (UT mätt på punkt 3) så var spänningsförstärkningen ~29dB, "peakar"
förstärkningen med trimkondensatorn då oscilloskopet är anslutet.
På pin 4 så finns en lågohmig utgång men den var oansluten då jag mätte den högohmiga förstärkningen.

(Strunta i ett av de dubbla R1 i schemat)

Tack för schemat!

Det är extremt likt mitt, det enda som skiljer är (inte ens varvtalen skiljer nämnvärt även om jag har något högre AL ty något större kärna):
Vcc: 10V
R1 (överst): 470 Ohm
R1 (nederst, C): 0 Ohm
R2: 100k
Cg: Ingen (sitter HP: 100pF/100k) på KD-testaren
L1: T80-2, samma kärnmaterial
Ct: (2X)10pF-150pF (Philips)

Resultat: -10dB!

Inte mycket som skiljer, eller hur?

Däremot har jag verifierat att riktig låg matningsspänning (typ <6V) ej är att rekommendera, BF245A blir "färdig" först vid c.a 6Vds, sett ur Idss-perspektiv, trissan blir färdig ännu tidigare vid lägre strömmar som du har, rp är även högre vid lägre strömmar (gm är dock sämre), lurar på att slänga in en Schottky istället för Vgs=0 men ska ju ändå inte använda JFET i slutändan och fenomenet med lågt rp och dess påverkan på LC är sedan redan bevisat iom att 10V matning fungerade bättre än 5V matning.

MVH/Roger
PS
Jag börjar tro att jag gjort ett klassiskt misstag, jag tror inte Vgs=0 fungerar som bias för för stora signaler (har ändå 150mVpp in) och att topparna faktiskt klipps av diodverkan (modell gallerström), att jag sen bara ser sinus vid 10MHz på mitt 30MHz-skåp är ju inte så konstigt, mitt problem kan alltså bero på ingångsklipp, fast samtidigt driver KD-testaren med en emitterföljare...

[Spisblinkaren]

Nästa plan:

Jag har en massa MF ut i AF, provade filtrera med hela 1nF där drivande impedans borde vara <60k, filtrerat vid optimala 60kHz så borde C=44pF räcka, jag har 1nF och det räcker inte, förstår ingenting

En sak tror jag mig förstå, det är viktigt att sekundären är balanserad, nu lindade jag två gånger ganska få varv men det är egentligen det som är problemet dvs dels att jag bara kan linda några få varv (dvs stor onoggranhet) och att jag lindade dom separat och inte bifilärt, för om man tänker på att MF halvvågslikriktas med en puls uppåt SAMTIDIGT som det är en puls neråt och att summan av dessa strömmar i ovanstående 100pF-kondensatorers mittapp (som är den egentliga utgången) måste vara noll för noll volt ut, då förstår man att det är viktigt att sekundärhalvorna är lika stora.

Och det är det problemet jag tror jag ser, varför jag ska försöka balansera om trafon genom att lossa på trafons mittapp och de båda sekundärernas inkoppling samt mäta storleken på de båda Us/2.

Det är ett litet problem att full toroid ger så lite kapacitans för jag kan inte trimma dom med mina feta vridkondensatorer, halv trafo går bättre att trimma men onoggrannheten i varvantal hos den splittade sekundären blir större, om jag inte lindar bifilärt men det tycker jag blir fulare.

MVH/Roger

[Spisblinkaren]

Nu har jag fått till en bättre funktion utan MF i utsignalen.

Jag gjorde som så att jag lindade sekundären bifilärt och fyllde då ut utrymmet som var c.a halva toroiden dvs jag fick ungefär lika många varv totalt sett, sen trimmade jag planlöst Cp och Cs (med dom båda feta trimrarna) tills dess jag fick ut maximala 4mVpp, därefter mätte jag Cp till 38pF och Cs till 26pF samt bytte dom mot lämpliga C//Gul där Cp=[35;46]pF och Cs=[24;35]pF.

Vid ett tillfälle hade jag:
AF: 3mVpp
Up: 750mVpp@10pF+1:10-prob(20pF) dvs 7pF belastning men 3ggr högre Up' pga kapacitiv spänningsdelning dvs
Up_eff~2,3Vpp
U_gate: 100mVpp vilket ger 23ggr förstärkning

MEN

AF sjunker 3dB när jag mäter med 1:10-prob på gate, vilket indikerar att U_gate sjunker vd endast 20pF belastning, vilket i sin tur indikerar att förstärkningen ovan är mindre än 23ggr, vi räknar på vad som eventuellt händer:

Om jag tappar 3dB vid mätning på en emitterföljarutgång (obs) med 100pF (dvs 100 Ohm vid 10MHz) på utgången så kan man skatta att Xc(20pF)=R_out~Z_out, då har vi att Z_out~800 Ohm, minus 100 Ohm och vi hamnar på ett Zo(emitterföljare) på runt 700 Ohm (eftersom Zo>>Xc(100pF) så är approximationen korrekt).

Jag har fått lära mig att transkonduktansen för en BJT kan skrivas

\(gm=\frac{Ic[mA]}{25}\)

och eftersom KD.-testarens emitterföljare har 2,5V på basen och 10k som emittermotstånd så är dess kollektorström runt 0,2mA samtidigt är utgångsimpedansen runt 1/gm varför beräknad utgångsimpedans borde hamna på runt 25/0,2=125 Ohm så detta stämmer inte riktigt, måhända spökar LF-trissans (BCxxx) kapacitiva parametrar vid HF, vild gissning

Men man ser att jag borde krämat på med mer ström för att få en bättre utgångsimpedans, 1mA ger ju teoretiskt 40 Ohm bara.

Kontentan av det här är nåt som YD1150 egentligen indirekt lärt mig, när man mäter på HF ska man låta proberna sitta kvar för vad som händer är egentligen samma sak som vid HF-steget dvs att nästföljande stegs effektiva ingångskapacitans kalibreras bort mha LC-trimningen.

Slutligen kan jag meddela att den sekundära resonanskretsen var mycket känsligare att trimma än den primära, till viss del berodde det nog på min jättefeta trimmer på sekundären (10-500pF) jämfört med min mindre feta trimmer på primären (10pF-180pF) men även efter att jag bytt ut de feta trimrarna mot fasta kondingar+Gul så tyckte jag sekundären var känsligare, jag som trodde att trimning av sekundären inte ens behövdes

Men återigen, varför jag måste trimma sekundären också förstår jag inte.

Nu ska jag ta några foton, sen ska jag sätta proberna på gate och Up, trimma "bort" de extra 7pF hos Up' pga proben och sen multiplicera kvoten med tre, då borde jag få rätt förstärkningsfaktor, om jag nu har marginaler för att kunna trimma bort proben, dvs.

MVH/Roger

[Spisblinkaren]

Nu får jag, med båda proberna hängandes på sina mätställen, samtidigt som jag trimmar om lite (för max Up):

CH1(gate): 100mVpp (X10-kompenserad)
CH2(drain@Up): 600mVpp (X10-kompenserad)

Detta ger en preliminär Av på 6, eller hur?

MEN jag mäter Up' (faktisk drainspänning eller primärspänning) via 10pF (dvs Up) och probens kapacitans på 20pF ger då en dämpning av Up' med en faktor 3, därför är utsignalen vid Up' snarare 1,8Vpp vilket ger en Av på 18ggr eller 25dB.

En naiv ide' jag har är att det kanske kan vara sekundärens resonans som hjälpt upp förstärkningen lite men troligast är att jag mätt fel map probernas faktiska påverkan tidigare.

Tack YD1150 för att du lärde mig tricket, ditt sista inlägg där du uttryckligen beskrev att proben hängde kvar gav mig aha-upplevelsen samtidigt som jag för flera månader sedan kom på samma sak vad beträffar kaskadkopplade HF-steg dvs att nästkommande stegs ingångskapacitans måste inkluderas och trimmas "bort" för att det skall bli nån förstärkning, men att fullt ut fatta det i ovan situation, det gjorde jag tydligen inte

MVH/Roger
PS
När jag trimmar drain-kretsen för full Up så märker jag att full Up inträffar samtidigt som Ug sjunker något, skumt men misstänker att min Idss-biasering spökar för hur ska annars trimning av drain-kretsen kunna påverka nivån hos gate?