Bygge av rörradio (FM)

[Spisblinkaren]

Spolarna är lindade på samma stomme men med ett mellanrum på
kanske 10-15mm mellan primär och sekundär.

Finns det nåt som säger att spolarna enbart kan vara svagt kopplade till varandra?

Sen har de varsin trimbar ferritkärna, så primär och sekundär
kan justeras separat,

En ferrittrimmer på ena kortsidan och en ferrittrimmer på andra kortsidan, alltså?

Då undrar jag varför man inte kan ha två exakt likadana spolar och trimma med vridkondensatorer istället?

därför blir det knepigt att använda en toroid här.

Den enda knepighet som jag ser är att S3 ska få plats också och om S3 också måste vara svagt kopplad till P/S så blir det mycket riktigt knepigt, för att inte säga omöjligt

Förutom det eventuella kravet på löst kopplade spolar så tror jag att tre lager på min standardtoroid funkar, P lindar jag innerst (36 varv senast, blå), S3 lindar jag därnäst (<~36 varv, orange) och S1&S2 lindar jag bifilärt (<~18 varv, 36 varv tot, brun).

Det fina med denna lindningsteknik är att i fallet kvotdetektor så behöver jag minst blå+brun, i fallet KM (ett bättre namn är Flankdiskriminator, FD, som är mycket intressant pga sin enkelhet och därmed förstår jag den bättre MEN tre olika resonansfrekvenser skall trimmas in och jag har för "dålig" varicap, helt enkelt), behöver jag alla tre lindningarna.

Alla lindningarna har jag tänkt göra så nära exakt lika stora det går, detta har att göra med att det krävs en rätt stor konding för att nå 10,7Hz samtidigt som min trimmer är lika "dålig" som min varicap dvs OM jag ska kunna trimma resonansfrekvenserna så får inte spolen vara mycket mindre än dom maximala 36 varv/lager jag nu har.

Med min ide' kan jag således i fallet KD trimma både P och S (S, eventuellt och förmodligen) med vanlig Gul trimmer ty jag nyttjar hela Blå och hela den mittappade bifilära Brun, i fallet FD nyttjar jag alla lindningarna som dom är och önskar snedstämma sekundärerna med 50%-tig kapacitansavvikelse (MF~+/-20%), problemet med detta är att jag tvingas göra det "diskret" genom att hel enkelt brutalt byta kondensatorvärde i min KD-testare ty jag kan inte trimma MF mer än +/- några hundra kHz och jag känner att jag minst vill ha +/-2MHz för att jag ska få en hyfsat stor och linjär diskremineringskurva enligt figur 6.381 i bifogad pdf (som jag fått av dig), observera att denna symmetriska FD faktiskt är okänslig för AM-variationer åtminstone vad gäller MF.

Hade jag haft en funktionsgenerator som gick till 10MHz hade jag satsat på FD direkt (för den är enkel att förstå), nu blir det tämligen struligt inte bara att generera de olika avstämningsfrekvenserna utan att faktiskt trimma in grejerna, bara en sån sak som Q-värde är viktigt för linjär flank och hur ställer jag det? Sen, hur trimmar jag in grejerna? Jag har alltså tre resonansfrekvenser som måste trimmas in, kan man möjligtvis lyfta alla (andra) trimmers och trimma avstämningsfrekvenserna en och en? För om man inte gör det så ger ju t.ex den andra Gauss-klockan en reflektion av en tämligen låg impedans, men den här ide'n tycker jag om för enklare än FD kan det inte bli!

Nästa steg, linda trafo därefter bygge av min enklare (och förmodligen ofungerandes) asymmetriska KD.

MVH/Roger
PS
Mina approximativa lindningsdata har att göra med att jag i grunden gillar lite stil på grejer, toroidens innerdiameter minskar ju med varje lager så jag får inte plats med lika många varv på andra eller tredje lagret OM jag inte skulle göra trafon "ful", samtidigt är min amatörmässiga gissning att detta inte betyder ett skvatt, så hellre "snygg" trafo

[Spisblinkaren]

Jag har kommit på en sak.

Efter ytterligare studier på bussen idag så slår det mig att S3 har en relativt stor funktion men när man lusläser schemana så ser man att den inte behöver vara magnetiskt kopplad till P/S utan kan vara kapacitivt kopplad.

Så som det är ritat i t.ex figur 6.385 så går det en kondensator från primären till S3 som tycks ge vad författaren kallar Up över densamma, och nu blir det plötsligt lättare att förstå ty om ser på vektordiagrammen så finns alltid en Up med på den sekundära sidan och det har jag aldrig fattat.

Nu däremot, finns en del av Up på den sekundära sidan och vektordiagrammen får plötsligt innebörd.

Nu är det dock som så att nödvändigheten av att S3 måste vara en lindning (ensam och till P/S okopplad lindning, tydligen) är ytterst diffus så jag tänker börja med att prova ett motstånd istället, för vad som händer är väl mest att Up kopplas löst till en punkt ovan jord och att denna punkt skall ha en potential som är, tämligen konstant, relaterad till Up (dvs den station/MF man fått in).

En liten konding från primären till S3 (som kan få vara jordad på andra sidan) skulle i fallet spole (och om vi antar löst kopplat dvs Xc>>X(S3)) innebära att vid högre frekvenser så blir X(S3)/Xc "hög" och vid lägre frekvenser så blir X(S3)/Xc "låg" så nån slags frekvensstabilitet ges inte av att S3 skulle vara en spole (vid S3=motstånd fås "hög" respektive "låg" dvs samma), resonant med C tror jag bestämt att det inte ska vara för det finns ingen trimmer samtidigt som belastningen av primären blir stor varvid inget Q-värde finns kvar, nej S3 är och förblir ett mysterium.

Pga ditt senaste dokument har jag börjat förstå ännu mer, tack!

Jag kommer nu byta tillbaks till symmetrisk KD och detta för att dokumentet tydligt talar om vad som händer vi den resistiva mittappen respektive den kapacitiva mittappen och att man där emellan kan ta ut signalen, den resistiva mittappen lägger sig ju bara på halva lyt-spänningen som begränsar men är fast inom en rätt lång tidskonstant (typiskt 100ms) som har att göra med hur snabbt den ska reagera på nya stationer och deras eventuella skillnad i styrka (Up+U1+U2), det är över den kapacitiva mittappen det händer saker ty fasen vrides som bekant och då blir U1 större än U2 under ena AF-halvan och U2 större än än U1 under andra AF-halvan vilket gör att den kapacitiva mittappen pendlar i takt med modulationen (AF) och man kan ta denna signal genom att antingen jorda den resistiva mittappen ELLER den kapacitiva mittappen (vilket jag har valt att göra pga att det ser coolare ut då).

Dubbelavstämningen skippar jag tills vidare.

Till ritbordet, vänta...Färdig

Nu jävlar velar jag inte mer, detta skall byggas!

MVH/Roger

[Spisblinkaren]

Jag börjar känna mig fullärd på kvotdetektorn

Idag slog mig två saker, Up' (sanna primärspänningen) kan injiceras direkt i sekundärens mittapp, enda nackdelen med detta är att två spolar behövs men detta är också vad jag redan förstått dvs att en del av Up' måste finnas på sekundären, detta är en snygg och pedagogisk lösning dock med två spolar (som jag inte vill ha), den andra saken var att fasen hos min Up nog ändå bör vara nära noll så jag har ändrat lite, med S3 svagt kopplad så får man på samma sätt som den kapacitiva kopplingen jag nu nyttjar, en Up som ligger i fas med Up', den liksom bara sniffar av primären och man får fördelen att den har samma fas samtidigt som svag koppling (vilket nog är viktigt här) gör så att LC bara lastas lite och därmed fås ett högt Q-värde för ett högt Q är nämligen nödvändigt för att kretsen skall kunna känna av så små deviationer som +/-100kHz (jag tycks alltså behöva ett Q på minst 50).

Bifogar nytt schema.

MVH/Roger
PS
Nu ska jag runda av Påskafton med att fylla min standard-toroid med 2 lager tråd, primären är sedan gammalt blå på 36 varv, sekundären lindas orange och bifilärt på 18 varv, S3 skippas för jag börjar bli säker på att den inte behövs samtidigt som en trelagersspole inte fungerar för FD, har jag nu förstått (separata spolar behövs, som dock kan vara stackade enligt Tyler-diskriminatorn i senaste pdf från YD1150, en käck implementering av FD enligt tidigare, mycket lättförståelig och intressant).

Jag har klurat en hel del på dubbelavstämningsbehovet men jag fattar det inte, jag fattar det bara på ett enda sätt och det är att två Gauss-klockor som så att säga hamnar "på" varandra varför den smalaste klockan blir ännu smalare dvs Q ökar men om båda sidorna har samma Q så blir ökningen i Q i det närmaste marginell. Istället har jag tänkt vad som händer om jag bara avstämmer primären, varvtalsförhållandet (1) reflekterar då sekundär belastningsimpedans till primären där den sekundära belastningsimpedansen blir lite skum pga dioderna för när Up' ändras så reflekteras 2Rd+100pF/2 dvs runt 1k men det är bara när Up' ändras och det är inte ens rätt, för begränsningskondingen fylls på också men det är så kortvarigt att belastningen på LC stundtals bara är stor men NÄR Up' är konstant, vilket den ju är när man väl fått in en station, då finns ingen sekundär belastning (lite laddning fylls på hos begränsningskondingen ibland dock)

Vi leker lite, vi leker att vi har två exakt likadan Gauss-klockor, G1 och G2, sen tittar vi vad som händer vid multiplikation:

1) G1(f1)=0,71, G2(f1)=0,71, G1G2(f1)=0,5
2) G1(f1)=0,8, G2(f1)=0,8, G1G2(f1)=0,64
3) G1(f1)=0,9, G2(f1)=0,9, G1G2(f1)=0,81

Man ser att det händer saker på den nedre delen av den resulterande klockan men nära toppen, där det är som mest av intresse, händer inte mycket.

[YD1150]

Nu blir det lite kvotdetektor på tyska

Kvotdetektor på Tyska.pdf

Finns en beskrivning på spolen till kvotdetektorn.
(fast du brukar väl inte kopiera någon annans konstruktioner)

[Spisblinkaren]

Intressant, tack YD1150!

Men du ser att S3 behövs inte, räcker med att man injicerar Up' i mittappen hos sekundären och det kan man tydligen göra genom att helt enkelt låta den primära resonanskretsen skicka signal rätt in på sekundärens mittapp.

Jag tänker dock försöka göra på ett annat sätt dvs kapacitiv injicering.

Idag Påskafton har jag fått lindat min trafo, blev lite struligt med den bifilära sekundären för jag blev att sitta med 4 tåtar som jag inte riktigt hade koll på men genom att skicka in mina maximala 3MHz på primären och mäta på sekundären så kunde jag klura ut hur jag ska koppla.

Jag kommer smältlimma trafon ståendes för dels blir det lättare att avskala tåtarna om dom har lite längd, dels missade jag att lindningarna borde börja 180 grader ur fas för att tåtarna för sekundären ska hamna på andra sidan om tåtarna för primären, här gäller det att tänka på allt

Sen har jag plockat fram ett EU-laminat och kommer såga det på mitten, känner att den ytan är lagom för detta experiment.

KAN INGEN FÖRKLARA FÖR MIG VARFÖR DET MÅSTE VARA DUBBELAVSTÄMT!

Det är så mycket tjafs kring vilka principer man kan använda och ditten och datten, men det där man verkligen inte förstår det finns det ingen förklaring på, är min fråga verkligen så trivial?

MVH/Roger
PS
I morgon kommer jag ta med mig mitt Tysk-Svenska lexikon på bussen och läsa allt, kanske man till slut blir expert på Kvotdetektorn

[Spisblinkaren]

Såhär på Påskdagen har det hänt grejer

Jag har fått byggt min KD och även testat den preliminärt mha min KD-testare.

Nåt mycket roligt hände när jag först slog på spänningen och KD-testaren, Up' blev relativt stor!

Sen när jag började mäta lite fann jag en 1mVpp frekvens-kopia av modulationen på utgången!

Inte mycket men när jag rattade på modulationsnivån så kunde jag få dessa 1mVpp att försvinna helt så det råder inga tvivel om att detta är demodulerat!

Tråkigt nog är signalen nästan dränkt i MF, vet inte varför men provade med större filtreringskondensartor (den som är "sist" och på 10pF i mitt schema), 100pF gav dock ingen större skillnad.

Nåt som är ännu tråkigare är att jag får in en hel del 50Hz, antar det beror på att jag använder vanliga labbkablar för signalöverföringen mellan KD-testaren och KD, kanske man skulle satsa på koax eller i alla fall nåt skärmat?

Vet inte om jag kan ropa hej än, men det verkar funka.

När man vrider på trimkondensatorn och samtidigt mäter Up (MF) med 1:10-prob så går man från låg nivå till hög nivå och tillbaks till låg nivå, högst nivå fås när vridkondensatorn har som minst kapacitans (det ser man), vridkondensatorn sägs vara på 2pF-18pF, jag nyttjar en parallell konding på 56pF, misstänker att 56+2=58pF faktiskt är för mycket.

Eftersom jag kan trimma 2pF-18pF och bäst resultat uppnås vid 2pF så skulle man kunna dra av 16pF från 56pF dvs 40pF som hjälpkonding skulle kunna funka, vågar jag prova 39pF eller är det för litet dvs 47pF kanske är säkrast?

Bifogar lite bilder.

MVH/Roger
PS
Gjorde lite fler mätningar, skippade probens last av Up och mätte bara AVC över 1uF, kom upp i lite drygt en Volt faktiskt mha vridkondensagtorn samtidigt som den lilla AF jag hade gick över i rent brus+50Hz.

Jag är nåt på spåret här tror jag, ovan resultat skedde återigen vid minimum vridkapacitans (denna gången utan att proben störde och jag bara mätte över 1uF), känns väldigt troligt att ännu högre AVC går att få om kapacitansen sänks lite till eller hur blir det nu, jag går ju från en relativt låg impedans/spänning över en maximal impedans/spänning till en lägre impedans/spänning, borde innebära att jag har det kapacitansspann som behövs, att Up/AVC inte blir högre måste ha att göra med dåligt Q och då var vi där igen med nödvändigheten av dubbelavstämningen, jag tror att jag lastar sekundären och därmed primären med för mycket men i så fall är det 100pF-kondingarna som belastar och dom har en reaktans på 100 Ohm vid 10MHz samtidigt som dom bara lastar när signalen svänger åt ena hållet och likriktas, nej jag tror inte det är det men om inget annat hjälper får jag väl trycka dit en vridkondensator till, det är redan förberett för det.

[YD1150]

Du måste få ut hundratals mV, ja kanske Volt ur din kvotdetektor.

[Spisblinkaren]

Trots att deviationen bara är typ 10kHz?

Vad jag upplevde från mitt trimmande var att när Lp var något snedställd, då fick jag ut 1mVpp av modulationsfrekvensen (fm) men när jag får in toppen och AVC är högre än 1V då får jag bara brus+50Hz, liknar Flankdiskriminatorns (FD) arbetssätt mao.

Jag har tänkt idag att om nån slags topp inträffar vid 2pF då motsvaras det av den högsta resonansfrekvensen (fo), så när jag vrider det minsta ökar först kapacitansen och fo sjunker samtidigt som den sjunker mer och mer ju högre kapacitans jag adderar men när den käcka Philips-trimmern går över "klockan 6" så sjunker kapacitansen igen så vad som händer är att fo först har ett maximalt värde (C=2pF), sen rör vi oss mot minsta värdet (C=18pF) och tillbaka till maxvärdet (C=2pF) men det är inget som säger att 2pF är "dikt ann", det är bara högst.

Detta innebär alltså att jag ligger på ena sidan toppen hur jag än trimmar, borde bli bättre om jag kunde gå förbi toppen så att jag har ett lågt värde (C=18pF) och vi rör oss mot toppen (C~9pF/kl:3) och får ett högt värde sen över på andra sidan till ett lågt värde igen (C=2pF).

Så jag kommer idag byta 56pF till 47pF för att få till detta ty jag tror AVC kan bli högre.

Sen kommer jag löda dit 1pF på Up, detta för att kunna mäta med 1:10-prob (~10pF) utan att belasta Up', kan dock ge lite väl liten signalnivå.

Sen tror jag att jag kopplar ihop jordplanen mellan KD-testaren och KD med en bygel och drar en något kortare ledning än 30cm labbkabel från KD-testaren till KD's ingång, ett tag tänkte jag skärmad AF-kabel men det kanske inte blir så bra, dock har KD-testaren en emitterföljare på utgången så 100pF ledningskapacitans borde inte vara nåt problem.

Slutligen kommer jag testa större deviation genom att injicera funktionsgeneratorn (FG) på mittappen av entransistoroscillatorns kollektor-pot (det är bara att se till så att den inte står på minimum resistans och komma ihåg att utgången hos denna entransistoroscillator är högimpediv dvs det blir FG som gäller samtidigt som DC för varicap ej påverkas av minsta lilla offset hos FG ty varicap är kapacitivt isolerad från den här biten).

Wish me luck!

MVH/Roger

[Spisblinkaren]

Jag har nu rätt fin ~500Hz ut från KD!

Utnivån är bara 1mVpp men samtidigt är deviationen bara 10kHz också, lite svårt att ha så skarpa filter med så högt Q-värde att 10kHz på toppen av 10MHz ska spela så stor roll, vill betrakta detta som en minimumsignal dvs nåt man genererar strax innan hörbarhet.

Lite slarvigt uträknat skulle man kunna se Q-kravet ovan som 10MHz/10kHz=1000...

Jag tror att 100kHz enkelsidig deviation är vad som krävs för att det här ska kunna fungera, tyvärr kan jag inte generera det pga av min "kassa" varicap (eller egentligen min "lilla" spole), med 100kHz deviation kan utsignalen nå 10mVpp vilket faktiskt räcker för att kunna förstärkas ut i högtalaren.

Jag har lärt mig två trick, det går inte att mäta MF med 1pF rent i serie för det blir bara en massa brum men drar man 100k till backe också så går det utmärkt, lärdomen är alltså att dra 100k till backe på alla punkter man vill mäta, gjorde således samma sak för Uo (AF) och först då gick grejerna att mäta samtidigt som jag inte tillförde nån kapacitans i fallet Up så att dess resonansfrekvens var samma före och efter mätning.

Sen införde jag med tvekan en sekundär avstämning av S1+S2, denna beter sig lite lustigt för allt som krävs är en Gul trimmer och då får man -10dB vid 2pF och 0dB vid ungefär kl3 dvs ~10pF, lyfter man bort denna ynkligt lilla trimmer så får man inte ut ett skvatt, verkar lite hänga ihop med den primära avstämningen som jag alldeles innan maximerat (dess gula trimmer står också på kl3) men när man som sagt kör kl3 på båda så får jag bifogat resultat.

Jag är mycket konfunderad över varför den sekundära trimmern behöver vara så liten då S1+S2=P i varvantal och när primära kapacitansen för resonans är på runt kl3+47pF så undrar man ju varför inte den sekundära kapacitansen är samma, MEN eventuellt är den det för jag mittappar två kondingar på vardera 100pF till backe EFTER dioderna så kanske detta innebär 50pF i tillskott och när nu sekundärerna lindades bifilärt utanpå primären så blev deras varvantal något färre dvs kapacitansen på sekundärsidan SKA vara större än 47pF innan trimmer, eventuellt alltså

Jag var på väg att öka deviationen mha min FG men jag vågar inte riktigt för varicap ligger biaserad på runt 3V och då tycker jag +/-3V är max samtidigt som ju varicap trots allt är en diod så kanske man ändå kan fläska på med +/-15 V, jag menar åt andra hållet begränsas ju spänningen ändå till 0,7V samtidigt som den är specad till 15Vr.

Hur går det liksom med entransistor-oscillatorn?

Om jag injicerar +/-15V på mittappen av den centrerade 10k-potten så kommer högre positiv spänning slukas av positiv rail via 5k och avkopplingskondensatorerna (blåa) samtidigt som BC546 tål 65Vce (tror jag), men om jag svänger negativt så ska trissan tåla -15Vce även om detta är via typ 5k, kanske bäst att löda loss kondingen ock köra därifrån?

Ser nu att jag ju har 100k i serie med varicap (och 10nF till backe) så +/-15V där är inga problem, hitom C1 vill jag dock ligga för att bevara DC-bias av varicap och därmed det smältlimmade värdet hos MF.

MVH/Roger

[Spisblinkaren]

Ikväll har jag kämpat med att försöka få AF-nivån att höja sig från patetiska 1mVpp till nåt användbart.

Jag har misslyckats.

1,4mVpp är allt jag som mest kommer upp i.

Jag fattar ingenting

Först avlägsnade jag hela sekundären och försökte trimma in primärern så högt det gick, kom uppskattningsvis upp i 800mVpp vilket inte är jättedåligt när matningen bara är på 5V.

Men nåt lastar ner Q redan här, bias över trissan ligger på runt 3V så i alla fall 4Vpp borde gå att kräma ur, att det blir mindre begriper jag inte men måste ha att göra med att LC på något sätt är nedlastat så att högt Q ej går att erhålla.

Eftersom sekundären är ukopplad så kommer ingen belastning därifrån, enda belastningen av Up' (LC) kommer ifrån det sättet jag hittat på att injicera Up i sekundärens mittapp MEN dess resistans är på 10k och reaktansen för kopplingskondensatorn på 10pF är hela 1k vid MF så Up' belastas med absolut max 10k, vi har tidigare räknat ut att Xo är ungefär 200 Ohm vid MF dvs vi har ett minsta Q på 50 (10MHz/50=200kHz) vilket borde räcka för full utstyrning, nu verkar alltså utstyrningen vara på max 800mVpp när rum för minst 4000mVpp finns.

Fast om AF nu är på bara lite drygt 1mVpp och detta vore linjärt så skulle 4000mVpp/800mVpp*1mV=5mV inte vara så jättemycket bättre, det är ju liksom pickup-signalnivåer vi snackar, men ändå lite intressant.

Det jag känner finns hopp om och som jag i alla fall lite förstår är Up', kanske 10k ändå är för stor belastning? Byta kondensator till 1pF (med dito fasvridning av sekundärens mittappsignal, Up)?

Vänta nu, jag lyfte faktiskt på 10k och fick ingen förbättring av Up' (MF).

Sen har jag upptäckt nåt fascinerande, sekundärspolen ger sämst AF-nivå ut när kapacitansen över den är "noll", trimmern verkade nästan inte fungera för jag tvingades ta till diskreta kondensatorer och jag gick succesivt upp från 1pF, signalen blev först större och större sen planade den ut kring typ 1mVpp och när jag kom till 22pF så blev den mindre, till slut satte jag permanent dit 18pF.

Det här är skumt, rent teoretiskt lindade jag alltså lika många sekundära varv som primära varv (de sekundära varven blev pga att de lindades ytters något färre), primären tycks resonera vid runt 50pF och rent logiskt borde då sekundären resonera vid lite drygt 50pF, MEN högst AF fås alltså vid runt 18pF.

Om varvskillnaderna var relativt stora, vilka de kan ha varit för jag memorerade inte varven förutom de primära som jag tror blev på 37 varv, så borde sekundären avstämmas med en något större konding men 18pF är absulut en MINDRE konding är 50pF på primären så jag gissar nu att de båda 100pF som seriellt går till backe EFTER dioderna ingår som avstämningskondingar, dvs netto sekundär avstämningskonding är 18pF+100pF/2=68pF, vad tror Ni om det?

MVH/Roger

[Spisblinkaren]

Jag tror faktiskt min kvotdetektor fungerar

Jag får nu som mest ut ynka 1,2mVpp MEN

1) Deviationen är liten (runt 10kHz bara, YD1150 har nämnt att +/-75kHz är standard).
2) Det verkar som om LC's maximala impedans begränsas till runt 5k Ohm dvs ett rätt lågt Q-värde

2 är skum ty Q-värdet borde kunna närma sig oändligheten dvs dess maximpedans borde kunna bli väldigt hög omm inte LC belastas.

Teoretiskt tror jag dock Q begränsas av lindningens DC-resistans och kanske det är det som händer här men en ökning av Xo från runt 200 Ohm till ynka 5k (eventuellt kan man se detta som ett Q på 25 men jag vet inte) är inte speciellt imponernade, mycket högre impedans borde gå att nå innan förluster såsom kondensatorns läckresistans och spolens DC-resistans tar vid.

Sen har vi trissans förstärkning dvs gmZ där gm i mitt fall bara är på 3mS, 3mS*5k är sen ~15ggr vilket är vad jag får som mest, en lösning här vore att byta trissa och kanske inte ens till JFET (30mS önskvärt i mitt fall).

Dessa spänningar får jag:
Up' AF_ut S3 Av
300mVpp 1,2mVpp 37k 10
<300mVpp 1,2mVpp 110k 10
>300mVpp 1,2mvpp 4k7 10
-6dB -6dB 1k 5

MF_in=32mVpp (in på Gate), Up' är alltså själva spänningen över primären (LC), det är tydligt att belastning "S3" under 5k drar ner på prestanda så lite slarvigt kan man anta att Z hos LC är på <~5k.

Sen har jag testat att lyfta mittappen hos S, detta gav 400mVpp på primären (Up') och alltså en liten höjning vilket antyder en liten belastning, lyfter jag även bort S1+S2 får jag samma resultat.

Slutligen har jag gjort ett rent transformatortest (befarade naivt att jag hade najjat ihop fel tampar på sekundären som skulle resulterat i 0V ut om perfekt balans mellan de bifilärt lindade sekundärerna råder), resultatet blev att vid mätning med 1:10-prob (experimentellt bestämd kapacitans till 20pF) på endera sekundär endera primär så får jag:

Up'(1:10/20pF): 200mVpp
Us(1:10/20pF, S1+S2): 500mVpp

Detta trots Ns=Np

Trafon var helt frigjord vid mätningen dvs bara primären drevs, de sekundära tamparna var bortkopplade.

Så ja, det är inte mycket jag fattar

Men en sak är säker, kvotdetektorn detekterar FM det är bara det att nivån är låg vilket både kan ha att göra med för liten deviation och för dålig gm hos trissan (man skulle också kunna se det som att Q är låg av nån kryptisk anledning).

En lösning kan vara en annan trissa men då faller hela rörtänket, väl?

MVH/Roger
PS
En förstärkning av spänningarna en faktor tio skulle faktiskt räcka för mitt nuvarande rörslutsteg.

[Spisblinkaren]

Idag har jag kommit på saker.

Jag är nu helt övertygad om att den resonanta impedansen aldrig blir tillräckligt hög.

Jag ser två anledningar till detta (där belastning inte ingår men annars är nåt att beakta):
1) Kärnmaterialet sägs fungera mellan 50MHz och 200MHz och jag kör mer än en halv dekad lägre än lägstafrekvens, här är det diffust vad som händer men det kan tänkas att kärnmaterialet "äter" energi från spolen om kärnan inte får jobba med dom frekvenser som den är gjord för och detta kan ge ett lågt Q.
2) Den riktiga aha-upplevelsen fick jag av att blanda in spolens lilla DC-resistans i den resonanta impedansen för här händer mycket stora saker.

Jag ska här visa vad som händer om man har serieresistans i spolen (som man ju alltid har men som jag aldrig sett som allvarligt):

Tänk Er en parallell resonanskrets där spolen har en serieresistans (observera att parallella förluster i kondensator i praktiken går helt bort ty kondensatorer kanske läcker...100M?).

Vi behöver då ta fram ett uttryck för C//(R+L):

\(Z=\frac{(sL+R)*1/sC}{sL+R+1/sC}=\frac{sL+R}{sRC+s^2LC+1}...1\)

s=jw=>

\(Z=\frac{jwL+R}{jwRC+(1-w^2LC)}...2\)

där R<<wL ty R~1 Ohm och XL~100 Ohm=>

\(Z\approx\frac{jwL}{jwRC+(1-w^2LC)}...3\)

och vid resonans dvs när realdelen hos nämnaren är noll fås

\(Z\approx\frac{jwL}{jwRC}=\frac{L}{RC}...4\)

dvs man kan inte få högre impedans än L/RC.

I mitt fall har jag:

L={C~60pF, fo=10,7MHz}=3,7uH
L~1m
rho=1,67E-8
d=0,5mm=5E-4
A=pi/4*d^2=2E-7
R=rho*L/A~85mOhm, vi säger 100mOhm pga penetreringsdjupet (skin depth) då blir:

\(Z_{max}=\frac{L}{RC}\approx 600k\)

Jag vet inte hur jag räknade på bussen men jag fick det till max 10k.

Intressant är dock att nämnaren i 3 normalt är noll vid resonans och jwRC är den termen som sätter det ur spel dvs det blir inte oändlig impedans utan beloppsmässigt blir wRC att stå i nämnaren (och wL i täljaren), mycket intressant samtidigt som det är tydligt att fasen är 90 grader vid resonans.

Detta tycks alltså ändå inte vara anledningen till att min Z bara når typ 5k, kan det vara kärmaterialet trots allt?

MVH/Roger
PS
Det kan också ha med skin-effekten att göra, letar lite i min litteratur, vänta...

\(\delta=\frac{1}{\sqrt{\pi f\mu \sigma}}\)

där
my=4piE-7
sigma=konduktans=1/rho~5E7

dvs penetreringsdjupet vid f=10MHz är: 23um

Intressant, min kabel är bara förtend men vi kan låtsas att den är av koppar, om penetreringsdjupet bara är 23um då är effektiv ledningsarea bara:

\(A_{eff}=\pi*(R-r)^2=\pi*\delta^2\)

dvs A går från 2E-7 till 1,7E-9 som ger en resistansökning om

\(\frac{R_{eff}}{R_{norm}}=\frac{2E-7}{1,7E-9}=118\)

Alltså, resistansen är i verkligheten 118ggr större pga skin-effekten, då fås faktiskt att Zmax är 118ggr sämre än ovan beräknat!

Ta mig fasen, jag är nere i 600k/118=5k dvs dom 5k jag mätt upp och teoretiskt letat efter!!

MVH/Roger
PS
Jag har idag sett ut en toroid av ferrit som jag hoppas kunna köpa av ELFA när jag lägger ordern på sådana liksom lite annat, denna toroid jobbar alltså bra mellan 3-30MHz så denna gången ska det inte vara några problem med kärnmaterial.

[YD1150]

Köp dig T50-6 eller T50-2 järnpulverkärna, de passar perfekt för 10MHz.

[Spisblinkaren]

Jag tycker det är dåligt AL-värde på 6/2 och jag gillar den storlek (T80) som jag har så detta är vad jag tänkt beställa:

1) 2st T80-26 Fe, DC-1MHz, AL=45, D=20, 22:-
2) 10st 4A11 ferrit, 3-30MHz, AL=450, D=16, 12:-
3) 2st T184-26 Fe, DC-1MHz, AL=164, D=47, 70:- (eventuellt ny utgångstrafo för min KJA, gammalt 3F3-AL: 2420)
4) 2st T80-6 Fe, 10-50MHz, AL=4,5, 53:-
5) 2st T80-2 Fe, 2-30MHz, AL=5,5, D=20, 30:-

Nuvarande kärna: T80-12, 50-200MHz, AL=2,2, D=20, 34:-

Jag lindar just nu ett helt lager och stoppar där, får plats med runt 36 varv med nuvarande tråd.

36 varv ger sedan en sådan induktans att runt 60pF krävs för 10,7MHz.

Trimmern är på runt 2-18pF och jag har ovan konstaterat att RC är den faktor som bör hållas liten i förhållande till L.

Det ideala hade således varit om C varit runt 10pF bara dvs en sjättedel av nuvarande kapacitans, detta kräver dock en 6ggr större spole dvs AL bör vara runt 6ggr större (samma varvtal), om jag sen önskar halva varvantalet ty det täcker halva toroiden så tillkommer en faktor 4 på AL dvs 24ggr större AL.

Om vi tittar ovan och jämför med mitt nuvarande AL på 2,2 så har vi att T80-6 och T80-2 går bort, kvar är 4A11 som har ett AL-värde som är nära 20ggr större, jag skulle vilja kalla det idealt OM det går att få tag i.

Med såpass stort AL-värde krävs få varv för hög induktans och därmed liten RC-produkt.

Jag kommer köra 0,8mm silvertråd nästa gång, tänker mig att jag klipper ut en bit kalsong-plast från Dressmann och monterar det mellan toroid och laminatet mha mitt favoritlim, smältlim.

MVH/Roger
PS
Jag är dock rätt rädd för att denna ferrit inte går att få tag i längre, har för mig jag försökte beställa den tidigare.

[Spisblinkaren]

Så typiskt att just den ferriten jag bestämt mig för att köpa så många av, den hade utgått

Lite lustigt att dom andra dimensionerna fanns dvs liten, större och jättestor (normalstor har alltså utgått ).

Jag känner inte för att linda så ynkligt små toroider som har D=13mm så jag har spanat på en annan:

58-741-77, det är återigen en Amidon-ferrit och är av materialet 77 (heter FT-82-77) som kan användas mellan 1-40MHz och har ett AL-värde på hela 1170 samtidigt som dess ytterdiameter är mina föredragna 21mm.

1170 gör sen att N^2 kan minskas ytterligare (tidigare kärna hade ju AL=450 bara), så det här blir bra förutom att priset är lite högre men lite drygt 200 spänn för tio stycken klarar jag.

Amidon är f.ö samma tillverkare som för de järnpulvertoroider jag ändå tänkt köpa och i viss mån har sedan tidigare.

Det här blir bra, i morgon har jag bestämt mig för att beställningen skall gå iväg.

Innan jag fått mina grejer ligger radion i träda.

MVH/Roger