APPENDIX
Jag har fel där uppe, Xo bestämmer inte den resonanta impedansen Zo ty en parallellkrets med kopparförluster i spolen har en impedans som kan skrivas:
\(Z=\frac{1/sC(R+sL)}{1/sC+R+sL}\)
eller
\(Z=\frac{R+sL}{1+sRC+s^2LC}\)
som med s=jw och R<<wL (normalt sett, faktum är att R måste vara mindre än sqrt (L/C) för resonans) ger
\(Z=\frac{jwL}{(1-w^2LC)+ jwRC}\)
där w^LC=1 vid resonans, då ser man att Zo (ty nu antar vi resonans) blir
\(Z_o=\frac{L}{RC}\)
Sätter jag in mina värden dvs L=1,8uH, C=140pF och ett skattat R på 50 mOhm (D=0,5mm, L~0,5m) så får jag 250k!
Så resurser för stora Zo tycks finnas.
Ett annat sätt att se på eventuell belastning av primärlindningarna det är att röret i sig belastar (resistivt tänker jag nu), en tankkrets drivs ju av anoden som med katoden avkopplad till backe lägger rp över tankkretsen (i min värld värld förstår jag bäst Theveninska spänningskällor (Uth) men en Uth med ett seriemotstånd är samma som en Norton strömkälla (Ino) med parallellmotstånd vilket hamnar rätt över tankkretsen).
Alltså, rörets rp belastar (här får man genast ide'n att pentoder fungerar bättre).
Rp för ECC81 är normalt runt 10k men iom att jag sparkör dom på låg ström så är rp garanterat högre men vi säger 10k för det är rund och fin siffra, övriga data för ECC81 är gm~5mS och my~50.
Då är vi alltså nere i en maximal Zo på 10k.
Förstärkningen för rör kan allmänt skrivas (my>>1 antaget)
\(A_V \approx \frac{\mu R_a}{r_p+R_a+\mu R_k}\)
Med Rk avkopplat och Ra=Zo=10k fås Av=my/2=25 (detta stämmer garanterat inte).
Jag har en impedans Zo (läs Ra) hos mina filter på runt motsvarande 0dB i gain.
Formeln ovan sätter vi alltså till ett (och Rk=0) då fås att (rp+Ra)/Ra=50 vilket med rp=10k ger Ra=Zo=200 Ohm.
Xo är ju sedan woL=2Pi*10E6*1,8E-6=110 Ohm.
Så på två sätt har jag räknat ut ungefär samma svar, Av-formeln säger att mina 0dB betyder Zo=200 Ohm och resonansreaktansen hos tankkretsarna säger i princip samma sak.
Jag har alltså resonant impedans på ynka 200 Ohm!
Detta samtidigt som första formeln där uppe säger att jag borde kunna få över 200k!
Så jag ligger på en tusendel av vad som är teoretiskt möjligt.
En TUSENDEL!!!
Så vad är det då som drar ner den resonanta impedansen så kraftigt?
Det enda jag har att gå på som ide' det är att alla trafos borde dubbelaavstämmas ty den enda gången jag får lite gain är vid MF3/FD, enbart där är det nämligen dubbelavstämt (om än lite snett) men där har jag i alla fall preliminärt 7ggrs förstärkning.
Men varför nu detta?
Låt oss teoretisera lite över varför mina andra MF-steg inte fungerar, trafosarna är enbart primäravstämda och då alltid på anodsidan (förstås), de har en mycket lägre kapacitans jämfört med MF3/FD för att bli avstämda (runt 1/3), sekundärerna har ena tåten till jord, den andra går via en lite gridstopper på 2k2 till galler på nästa steg.
Detta nästa steg presenterar sedan ALLTID runt 5pF//100K (där 100k inte behövs men gör det enklare att se vart man ska koppla när man bygger radion, samma gäller egentligen alla gridstoppers), så sekundären ser totalt 2k2 i serie med 5pF (Cgk//Ckf).
Trafosarna har sedan 1:1 som varvförhållande, om man lite slarvigt leker med tanken att impedansen 2k2+5pF reflekteras över till primären (och att 5pF motsvarar 2k@10MHz) så reflekteras alltså 4k över till primären där iom 1:1 så parallellas tankkretsen med 2k2+5pF.
Men detta innebär fortfarande bara runt 4k's påverkan av primären.
Men vi kan konstatera att 4k nu ligger som Rp (parallell impedans som ger Zo(max)) över tankkretsen, max förstäkning borde då innebära (Rk=0, Ra=4k, my=50, rp=10k)=36.
Vilket fortfarande inte är sant.
Så vad är det då som drar ner Zo så fruktansvärt?
Tydligen är det inte sekundärens belastning i alla fall.
Det skall göras väldigt klart att alla filter har en tydlig puckel dvs jag kan trimma snett ner på båda sidorna av Gauss-klockan vilket i sin tur innebär att trimmisarna är inom range.
Jag borde alltså ha 4k som belastande impedans, inte mer.
Intressant är dock att Zo av idag faktiskt är väldigt lik Xo, vilket jag först trodde att det ska vara men detta är inte alls sant för i så fall kan man inte få resonanta impedanser större än reaktansen hos endera L eller C.
Och översta formeln har jag visserligen härlett men den är samtidigt knyckt, Zo kan med andra ord ha en impedans mycket högre än Xo (känns Zo=L/RC=wL/RwC=XL*XC/R igen?).
Dock snackar vi kopparförluster i spolen i det fallet, det finns säkert nåt analogt för parallella förluster i typ konding men jag gissar att dom förlusterna är mycket mindre, dom är i alla fall inte på 200Ohm vid 10MHz
Om nu tricket ändå är dubbelavstämning, vad händer då?
Normalt sätt brukar jag se avstämning som att man "trollar bort" kondensatorers inverkan.
Nu slår det mig en sak, varför inte prova det jag provade i allra första början av det hör projektet men blev lite "lurad" till att överge?
Jag har ju räknat ut att 2k2 gridstopper ger c.a -3dB vid 10MHz pga 5pF Cgk//Ckf.
Observera alltså att vi nu snackar 2k2.
Varför då inte ta bort alla trafos och köra 2k2 som anodlast helt enkelt (vi snackar ju faktiskt "bara" 10MHz här)?
Då har jag en garanterad gain på nära 10ggr vilket ju är en hel magnitud bättre (och utan en massa fipplande)!
2k2 i anodkretsen sen kopplar jag kapacitivt med 15pF (för att inte dra ner gain igen).
En liten nackdel med det här som jag samtidigt inte riktigt förstår mig på är brus.
Finns det verkligen nån mer nackdel?
MVH/Roger
PS
Jag kan ha kvar MFM och MF3/FD, jag tar bort MF1 och MF2 (där jag ändå inte har nån gain). MF3/FD måste sedan bestå av trafo, likaså känner jag att det är bäst om Mixerns filter (MFM) också gör det, dom andra stegen behöver ingen trafo.