Jag har tidigare mer eller mindre plankat Williamson's variant av rörslutsteg.
Jag tycker fortfarande att det är världens bästa rörslutsteg.
Men jag vill ge genren en mer personlig touch.
Så jag har forskat lite i vad som faktiskt krävs när det gäller högtalare.
Williamson's lösning har många bra kvaliteter. Han har tänkt på det mesta.
Men en sak är speciellt anmärkningsvärd.
Den saken stavas dämpfaktor.
Williamson nyttjar hela 20dB's motkoppling och får då ner effektiv utimpedans till runt 0,25 Ohm (Re 8 Ohm).
Detta är en mycket bra dämpfaktor.
Men behövs den?
Jag har nu pratat med en mycket duktig högtalarbyggare som jag känner.
Han säger ungefär som följer (om du har låg dämpfaktor):
1) Inga problem om du har en högtalare modell "Transmission-Line" dvs nån slags hornhögtalare
2) Normalt sätt inga problem om du har en sluten låda. Kan dock bli problem för små Q-värden hos högtalaren
3) Basreflexlådor (dvs portade lådor) innebär i princip alltid problem.
Hornhögtalare är det allmänt sett relativt få privatpersoner som har även om det är ganska vanligt bland audiofiler.
Slutna lådor är ungefär lika vanliga som basreflex även om basreflex nog överväger.
Så om man vill konstruera en rörförstärkare med låg dämpfaktor så kommer nog uppemot 40% inte tycka den låter så bra.
Vanligtvis är det konens vikt hos bashögtalarelementet som är avgörande för hur mycket dämpfaktor det krävs för att basen inte ska låta "sladdrig" och okontrollerad. Låg vikt, lågt dämpfaktorbehov.
Det intressanta med denna inledning är att jag ämnar konstruera en rörförstärkare som har just låg dämpfaktor.
Detta för att jag ogillar "fusket" med feedback/återkoppling.
Återkoppling kan verka magiskt i många sammanhang då det linjäriserar t.ex dåliga rör och utgångstransformatorer.
Men om man satsar på superlinjära rör (som 300B) och bra utgångstransformatorer redan från början så behöver man inte denna biten av feedbackens mirakel.
Man skulle då bara behöva den vad beträffar dämpfaktor.
Men som vi inledningsvis har resonerat oss fram till så är det faktiskt övervägande som så att denna finess faktiskt inte behövs!
Vilket innebär att vi kan koncentrera oss på att använda linjära rör (som det faktiskt finns ett gäng av) och bra utgångstranformatorer samtidigt som vi kan få mycket välljud i dom flesta systemen.
Jag har således bestämt mig för att bygga en egen variant av "Williamson" (kallad Knoppson så klart
) där jag helt enkelt tar bort de båda push-pull drivrören som egentligen bara ger förstärkningstillskott för att kunna applicera den något överdrivna slingförstärkningen/återkopplingen med bibehållen ingångskänslighet (typ 1,5V).Genom att ta bort denna dubbeltriod får jag dock ett litet problem. Känsligheten bibehålls men drivimpedanserna hos det "cathode-dyne"-kopplade drivsteget blir olika vid katod jämfört med anod.
Dessa drivimpedanser är dock fortfarande så låga att det inte spelar någon nämnvärd roll.
Speciellt som jag tänkt använda ett något mer lågimpedivt och mer linjärt rör än 6SN7.
Detta faktiskt mest pga tillgänglighet.
Genom att välja JJ-Electronics ECC99 istället kan jag nämligen köpa allihop (+ GZ34 & KT66) på samma ställe vilket tilltalar mig.
För att inte tala om ECC99:ans fina linjäritet.
Nu orkar jag inte skriva mer ikväll.
Avser lägga upp ett schema i morgon.
Watch out
MVH/Roger
)
