Myterna om att rör ger jämna övertoner och transistorer ger udda står överallt. Det är ju synd om dom att dom inte begriper nåt genom att påstå det. Om nån tror det här och nu så kommer här en liten enkel
förklaring.
Rör ger allmänt sett mjukare klippning men bara för att det är mjukare har inget med om det är med udda eller jämna övertoner.
Rörförstärkare har förr och nu oftast gjorts i s k klass A och det leder till att överstyrningen blir asymmetrisk.
När man för att komma på nåt mer att tjäna penga på började med att göra transistorförstärkare, kom man att inte göra det i klass A utan B eller
AB. I klass B ställs biasen så att vardera transistor (eller rör) tar hand om varsin polaritet. I klass AB finns ett litet överlapp. Då bildas en liten övergångsdistortion i noderna som ligger relativt högt upp i frekvens och som filtreras bort sen med kondensator. Används rör så fungerar utgångstransformatorn också som filter.
Bortsett från vad som kan hända genom att ställa in bias lite "fel" på ett rörsteg i klass (A)B då det kan överhettas och minska livslängden är att man påverkar hur övertonsbilden blir vid överstyrning. För att få jämna övertoner måste överstyrningen bli asymmetrisk genom att ändra bias på de båda stegen så att ena sidan överstyr tidigare. Det vilket leder till att ett rör slits mer.
Vill man ha mjuk rörklippning i klass (A)B så ok men då får det bli med
bra inställd bias dvs symmetrisk vilket ger udda övertoner vid överstyrning. Mjuk klippning ja, men udda och det är ju inte det man vill ha eftersom det inte låter lika roligt ! Och då kan man likabra köra med transistorer med bra design, om man vill ha rent ljud. Däremot om man kör med olika
spänning på de olika rören/transistorerna borde man iofs kunna få en intressant asymmetri i klippningen med även jämna övertoner i överstyrningen. (Dvs att ena halvan börjar att runda av före, och det blir ju snyggare med rör, allmänt sett.)
Så, det är inte i stort vilken typ av komponent man använder utan vilken klass man använder som avgör vilken typ av klippning det blir.
När det gäller distpedaler är det märkligt hur överskattad Ibanez TS-9 med dito varianter. Den har en bra ton och typ av mjukhet i disten men... dioderna är ju av samma typ och den naturliga variation som finns komponenter emellan räcker inte för att få till nån asymmetri.
TS-9 skapar alltså udda övertoner och så kallas den tubescreamer... hallå?
Den sägs vara till för att just driva på en rörstärkare så att slutstegsdisten i rörförstärkaren blir mer påtaglig. Men då kan man ju lika gärna använda en
linjär booster. Med en överstyrd TS-9 till rörstärkaren får man visserligen mer jämna övertoner från slutstegsdisten med just även de udda från TS-9.
Och på alla sidor som stollar skriver om hur de kämpat för att finna en
JRC-op till sitt TS-9-klonbygge är skrattretande. När man kan köra i stort med vilken op som helst. Det är i dioderna som klippningskaraktäristiken sitter och de borde istället fatta att det är vad som gäller. Och att man måste ha olika dioder för vardera polaritet för att verkligen åstadkomma
ett rörljud i den bemärkelsen som "rörljud" kopplas till, att det är som i en
klass A-förstärkare.
Nu till projektet. Jag har tänkt att göra ett gäng konstruktioner av dist/overdrivepedaler och det finns några gemensamma punkter i
designen. Jag tänker inte ha rör utan helst bara dioder.
Det går att få till mjuk klippning genom låg ström och annars kan man
göra det genom flera steg.
Men jag undrar om det inte räcker med 2 svagt drivna dioder.
Sen för att variera mjukheten i klippningen varierar man strömmen till dioderna. För att variera nivån av mängden udda/jämna övertoner varierar man biasen på signalen vilket ger udda övertoner när bias är i mitten, och när biasen förskjuts fås en asymmetrisk klippning och då även jämna övertoner.
För att ytterligare likna rörmättnad, för att få mer dynamik i överstyrningen kan man addera en gnutta av originalsignalen till det överstyrda ljudet. När så förstärkningen och/eller signalen ökar beghränsar ju klippningen amplituden men med tillägg av lite originalsignal motverkas hårdklippningen som det blir vid just högre gain eller högre signal.
För att ytterligare få en större upplevd klippdynamik kan man höja diskanten före överstyrning och därefter sänka lika mkt. Det gör att ljudet
inte ändras alls så länge det inte är överstyrt dvs under klippningsnivå men när överstoner i en stark signal höjs före överstyrning så är det inte i huvudsak dom som står för klippning, det är ju grundtonerna. Efter överstyrningsdelen sänks sedan motsvarande vilket gör att nya övertoner från överstyrning av grundtonerna blir lägre dvs klippningen upplevs som subjektivt mjukare.
Sen finns det lite fler idéer kring det hela, nu la jag fram grunden.
Alltså en "pedal" med kontroller för gain, klippningsmjuk/hårdhet,
udda/jämna-balans, "saturation"-simulering.
Alla pedaler som det som oftast finns bara gain, tone och volume har ett mer statiskt ljud. Där ljudet bara ändras lite med en tonkontroll och ibland med skryt om att det används en gammal germaniumtransistor. So what?
Med min typ kan man ju göra vanlig dist, fuzz eller röroverdrive.
