The decline of hobby electronics?

[swesysmgr]

Ska man ta sitt Arduino-projekt till ett egendesignat kretskort så blir man ju illa tvungen att ta reda på hur man får in sin programvara i den nya tomma mikrokontrollern, t.ex...

Men i de flesta fall behöver man ju inte göra så. Det finns ju massor av Arduino-varianter eller ESP8266-varianter. Man prototypar och sen laddar man sin sketch i den hårdvara man tänker köra på (som är samma eller liknande som den man prototypar på). Varför ska man göra ett egendesignat kretskort? Är man intresserad av den biten - fine - men om man inte är det så köper man som exempel en ESP8266 för några tior, kopplar ihop de kringkretsar man behöver direkt på kortet eller vid sidan av, på en bit experimentkort eller via shield. Man blir klar på nolltid och det vore rent av korkat att gå via egendesignade kretskort och en tom mikrokontroller, om man nu inte just är speciellt intresserad av dessa bitar.

Genom att hålla sig på högsta möjliga nivå hinner man bygga 100 färdiga och väl fungerande projekt på samma tid som någon fundamentalist/förståsigpåare sliter med egna kretskort och tomma microcontrollers...

Fort men fel och fokus på fler nya produkter med roliga funktioner, inte struktur och stabilitet. Alltså vad Microsoft brukar anklagas för att hålla på med av motståndarlägret

Jag tror det finns plats för varianter på hela skalan, det beror på vad man vill göra, lösa ett praktiskt problem så snabbt som möjligt eller lära sig så mycket som möjligt. Problemet är att en del gör det ena men påstår sig hålla på med det andra.

[Icecap]

Efter vad jag ar sett här är det många som lockas av Arduino och dylikt. Och det är bra som sådan.

Att programmera är inte nödvändigtvis så enkelt - det rör sig mest om att hitta rätt lösningsmodell och sedan beskriva den i det programmeringsspråk man har.

Men jag upplever att många inte vet vilka resurser de jobbar med pga. bristande kunnande varför de väljer lösningsmodeller som är grundläggande fel till att börja med.

Men sedan har jag även insett att det ofta eftersöks "utbildnings"material och jag minns att det finns ett "svart hål" inom elektroniken då jag började. Det var en hel del om grundläggande vetande, typ Ohms lag och komponenters funktioner, det fanns en hel del om hur man byggde saker och ting - men glappet som beskrev hur man skapade funktioner som man kunde bygga system av var skriande.

Frågan är väl i grunden:
Finns det bra material att hitta som ger en bra förklaring till hur man kan använda de periferfunktioner som finns i µC generellt?

Som förklarar lite enkelt hur de fungerar, vad de är tänkta att användas till osv.
Inte med en massa exempel om hur man gör med µC typ X men en generell beskrivning av de funktioner som kan finnas och hur de kan vara nyttiga.

Jag föraktar Arduino-konceptet av en del orsaker, en av dom är att pinnummer inte refererar till portarnas namn men till ett godtyckligt nummer. Detta gör att det är en del svårare att enkelt använda en port för överföring av data (t.ex. LCD).

Arduino är (i sin grundform) bara en upphottat Basic-Stamp anser jag - men ja, de fungerar att blinka lampor med och de kan göra vissa funktioner trots att de inte är annat än en gammal µC i ny förpackning.

Å andra sidan var jag i sin tid imponerat av vad en Z80 på knapp 4MHz kunde göra om man gjorde rätt så en del vana finns ju i bedömningen.

[hanpa]

Vad gäller föraktande av Arduino angående användning av pinnummer istället för namn så går det att använda både och.
Känns heller inte som något stort problem då lösningen bara är någon googling bort om man är osäker.

[Micke_s]

Tyckte förut att man kunde köra från grunden. Nuförtiden kör jag bara från grunden om det finns speciella skäl eller någon betalar för tiden...
Byggde en enkel CNC styrd borrmaskin, bara skriva stegmotorbiblioteket hade tagit mycket tid (Accelstepper), hade inte gett mig något tillbaka att skriva ett egen. Jag vet redan hur en stegmotordrivare funkar och i teorin hu man accelerar och bromsar...

På jobbet kör vi själva produkterna från grunden (arm cortex) inklusive drivrutinerna för DMA, spi, uart mm, men diverse utvecklingstester kör jag gärna arduino...man blir mycket snabbare klar helt enkelt..


När det gäller pin-numreringen så är den baserat på själva kretskortet. Om det sitter en avr eller en arm cortex spelar ingen roll. Det är ett lager abstraktion som gör att man slipper olika namnsystem beroende på processor...

Edit: när det gäller hur man skriver drivrutiner så är det i princip bara minnesaccess till rätt address i rätt ordning, dock skiljer det vilt hur en tillverkare implementerar dessa minnesadresses...så generellt för skriva drivare är att läsa massa dokument och komma på hur en tillverkare har ornat var man hittar rätt dokument.. NXP är t.ex. Jobbigare att hitta rätt pdf jfm ST eller Atmel..

[limpan4all]

Ni har alla rätt men samtidigt fel tycker jag.
Jo, elektronikhobbyn idag ser inte ut som den gjorde för 10-20 år sedan, och kommer aldrig mera att göra det heller.
Samtidigt så har det aldrig varit enklare att starta, men konkurrensen från allt som redan finns färdigt är löjligt hög.

Det intressanta är hur man tar sig vidare mot något som verkligen är konstruktivt.
Om man tar till sig att det mesta idag är ytmonterat så behövs det till prototyplegotillverkare som kan gör 1 till 5 st kort till låg kostnad och ändå tjäna pengar på det hela.
På mönsterkortssidan så var steget från att producera enstaka kort till att producera på standardpaneler som kan innehålla massor av olika kort det som gjorde att prototypkort sjönk från ca 4500:- för 10 prototyper (ett kort kostade lika mycket) 1990 till ett prototypkort för mindre än 250:- om man kan vänta några veckor.
Så knuten idag ligger mest på legotillverkarna, men det krävs en hel del från dom om det skall fungera med småproduktion till lönsamhet.
Det skulle dom kunna göra OM mönsterkortsstorlekarna "standardiserades" till typ 10 storlekar.
OM dom hade ett "standardkomponentförråd" på typ E12 i 0603 motstånd, E6 kondensatorer i X7R (NP0). Ett tjugotal elektrolyter i SMD, ca 30 dioder i GP till schottkytyper De typ 100 vanligaste IC kretsarna.
Dom publicerade ett antal standardkonstruktioner baserade på biblioteken.
Dom printade tennpastan. Dom använde Agilsmatare i Mycronic maskiner då blir spillet lågt. Dom körde en inline ugn allt för minimal handpåläggning och låga ställkostnader.
Kort sagt det skulle gå att få ekonomi även på enkla konstruktioner i mycket små volymer.

Då skulle "vem som helst" kunna göra en fullcustomkonstruktion men baserat på standardlösningar (och HAL (Hardware Abstraction Layer)) bibliotek för att låta programmeringen mera gå mot högre nivåer (objektorienterad programmering).
Nu skriver jag absolut inte en endaste kodrad själv utan sysslar enbart med HW konstruktion, men objektorienterad mjukvara och HAL är den enda vägen framåt i längden för både små och stora projekt som jag ser det.
Det går säker att ha invändningar både om detaljer (räcker verkligen 100 IC kretsar behövs inte minst 150 osv) men konceptet som sådant är sunt.
Finansieringen av försöket är det svåra, men jag skulle verkligen vilja se att någon vågade prova, någon som har kontakt med statliga "gratispengar"???

[hanpa]

Bra synpunkt. Jag har ingen lust att hålla på med ytmontering men att köpa ett kort för några tior där kretsen redan är ytmonterad och jag bara behöver kopplat till lite anpassningselektronik, sensorer etc. funkar ju alldeles utmärkt. För hobbybruk lär det inte handla om några större serier så att göra egna kretskort är bortkastad tid om det nu inte är så att man speciellt gillar att hålla på med sådant. Jag har exempelvis enkla sensorer av temperatur och luftfuktighet i flera rum. Ska bygga några till men serien kanske blir max 8 st eller liknande. Det handlar enbart om att löda ihop en kabel till sensorn och till ett ESP8266-kort, stoppa i en låda och ansluta strömförsörjning. Med allt hemma löder jag ihop en till på en kvart. Programvaran har jag redan färdig så det är bara att ändra några konstanter i koden, ladda upp och sen är det klart. Enklare kan det inte bli och då är varje enhet sin egen individ med egen IP-adress och eget namn i nätverket och skickar data varje sekund till servern (vilket är onödigt men då får man även koll på att enheterna lever). Jag hade nog aldrig orkat göra dessa enheter om det inte vore så att det är så lätt och billigt, inklusive "serietillverkning" i de serier jag har behov av hemma.

[netrunner]

Att det har blivit enklare och att fler kan testa mikrodatorer är en FÖRDEL inte något dåligt.

Det vi saknar är fantasi. Vi behöver nya ideer. Testa helt nya saker. Vi behöver fler som kan komma att använda mikrodatorer. Många saker kommer att vara löjliga men vissa saker kommer faktiskt att slå igenom och /eller fylla viktiga funktioner.

Idag kan en amatör göra ett arduion-projekt som väger låda där extra toalettpappersrullar ligger. När det bara finns en eller två rullar kvar (beroende på vikt) så använder den en esp8266 för att uppdatera en app i din mobiltelefon som triggas av att du är på parkeringsplatsen vid butiken (via GPS). Detta skulle ha varit helt omöjligt för en amatör tidigare.

1. Arduinon har öppnat en helt ny värld för alla programmerar som inte är vill/vågar/orkar löda och bygga egna PCB:er. Massor av människor som direkt kan leka / pröva idéer på mikrodator. Något som vi annars skulle ha gått miste om.

2. Möjligheten att dela med sig av sitt jobb. Så många fler kan dra nytta av din grej. Något som vi annars skulle ha gått miste om då inte alla kan göra sitt eget pcb.

3. Mer avancerade funktioner. Då man kan kopiera dela av färdig kod.

osv osv ...

[hanpa]

Arduino och ESP8266 är suveräna plattformar även för avancerade användare. Jag har kunskaper nog för att göra något från vitt papper, inklusive kretskort, helt egenutvecklad programvara på lägsta nivå etc. Men jag lägger hellre tiden på att få fram saker som fungerar. Framförallt ESP8266 var precis det jag letade efter. En mycket lättanvänd plattform som gör att jag kan skapa små enheter för att läsa sensorer eller styra saker utan att lägga någon tid på att utveckla egna protokoll för att kommunicera. Jag är också allergisk mot "portallösningar" som jag inte har kontroll över, jag vill alltså ha full kontroll på vad som händer genom att kommunicera med min egen server.

Maken till lättarbetad plattform via ESP8266 och Arduino IDE får man leta efter. Det är så lätt att man kan ta ett kort, börja skissa lite och programmera och helt plötsligt börjar man få en färdig produkt. Det var ungefär så jag gjorde när tog fram en enhet för att fjärrstyra garageporten. När allt sedan var färdigutvecklat så kostade allt, inklusive låda och strömförsörjning ungefär 150kr. Utan en sådan lättarbetad plattform hade det stannat på idéstadiet. Ett typexempel på hur det ofta fungerat för egen del historiskt (utom då jag lagt väldigt mycket tid och gjort allt färdigt) är:

1. Bra idé, väldigt ambitiöst
2. Börjar kolla efter komponenter, låda, strömförsörjning, kommunikation, protokoll, ta reda på hur olika plattformar fungerar, lära sig...
3. Det blev visst för jobbigt, orkar inte
4. Efter en visst latenstid, ny idé från punkt 1, samma resultat (inget utöver att det var en bra idé som aldrig realiserades).

Nu har jag ett gäng kort hemma och diverse kringkomponenter. Kommer jag på någon idé så är det bara att sätta igång. Ibland måste jag förstås beställa komponenter från Kina och kan behöva vänta någon månad på dessa, men jag vet att jag kommer att kunna komma i mål. Jag tycker att detta är helt suveränt!

[maDa]

Jag hade nog aldrig börjat med mikroprocessor på hobbybasis, om det inte vore för Arduino. Jag behövde inget utvecklingskort för flera tusen, jag behövde ingen utvecklingsmiljö eller tjock bok från leverantören. Jag kunde börja köra C direkt bara, för en kostnad på typ 200:-

När jag var mindre - pre-eBay tid - så var elektronik-intresse mycket kostsamt. Jag kommer ihåg jag gjorde några enskilda ELFA beställningar, lite småkomponenter bara, som lätt åt upp ett års veckopeng. Mycket saker fick man försöka stjäla från gamla apparater.

Den tråkigare utvecklingen tycker jag är att allt blir så ohanterligt smått och mycket BGA.

[TomasL]

Det handlar inte om huruvida nybörjarna använder Aruino eller någon annan plattform.
Det handlar om inställningen hos många nybörjare.
Vi har sett exempel, där nybörjare låter meddela att de är för fina för att läsa manualer, där nybörjare krävt att få helt färdiga lösningar serverade på silverfat, där nybörjare blivit irriterande när man påpekat att svaret redan är postat, där nybörjare vägrar svara på relevanta frågor osv.

[adent]

TomasL: Påpeka då lite snällt att så är fallet, hörsammas det inte så lämna tråden och låt andra stånga huvudet mot den envise nybörjaren.

[hanpa]

Det handlar inte om huruvida nybörjarna använder Aruino eller någon annan plattform.
Det handlar om inställningen hos många nybörjare.
Vi har sett exempel, där nybörjare låter meddela att de är för fina för att läsa manualer, där nybörjare krävt att få helt färdiga lösningar serverade på silverfat, där nybörjare blivit irriterande när man påpekat att svaret redan är postat, där nybörjare vägrar svara på relevanta frågor osv.

Alla har inte samma förmåga att söka lösningar på egen hand, man kan inte utgå ifrån att de som ber om hjälp är lata. Man kan tipsa om var de kan hitta mer info. Man kan ge ledtrådar. Eller så lämnar man inläggen obesvarade. Man kan förstås också ge mycket hjälp, de flesta är trots allt tacksamma. Att folk ber om hjälp på ett mer eller mindre "klantigt" sätt kan man inte göra något åt. Men man kan sluta nedvärdera de som ber om hjälp för där har man faktiskt full möjlighet att förbättra sitt eget trista beteende.

[säter]

Men man kan sluta nedvärdera de som ber om hjälp

Då får nog även frågeställaren vara lite ödmjuk.

Vi har ett färskt exempel där den nyregistrerade "Hoffmeister2" skriver att "breflabb", kanke forumets duktigaste TV-reparatör, ska "sluta dryga sig", när han kommer med en relevant fråga.

http://elektronikforumet.com/forum/view ... =2&t=84753

[alexanderson]

Elektronikintresset i Sverige startade när tidningen Radio-Amatören började ges ut år 1924. Tidningen var avsedd för de som ville bygga radiomottagare. År 1929 började "Populär Radio att komma ut". Bytte namn till Radio & television år 1955.
John Schröders radiobyggboken del 1 kom ut 1956 del 2 år 1959 detta hjälpte till att öka intresset.
Likaså ELFA:s TV-byggsats. Och behovet av att radiostyra modellflygplan. Bokserien "elektronik för modelljärnvägen" har också hjälpt till. Likaså tidskriften QTC organ för SSA.

[hanpa]

Elektronikintresset underhölls också av bra tidskrifter som Radio & Television, Mikrodatorn, Elektor etc. med bra artiklar av typen "bygg själv", ibland ganska avancerade saker. Men idag har internet tagit över och erbjuder oerhört mycket mer totalt sett även om det är ganska stor blandning mellan guldkorn och skräp.