sodjan skrev:> Det går ut på att en ljusstråle delas upp i två strålar som går vilkelrät mot varandra.
> De speglas sedan tillbaka och slås ihop igen. Om strålarna då inte har gått exakt lika
> lång väg så uppstår ett interferensmönster, dvs. ljusvågorna läggs ihop och kan
> förstärka eller ta ut varandra.
I dag används i princip samma metod för att detektera gravitationsvågor, d.v.s. ytterst
små variationer i rumstiden orsakade av de största supernovorna eller liknande...
det jag aldrig har förstått vad gäller det är hur man ska kunna detektera variationer i rumtiden mha ljus?
ALLT påverkas ju av gravitation ÄVEN ljus,
tänk en optisk lins runt en stor massa,
det går ju inte att detektera att rumtiden kröker sig mha ljus iom att ljuset åckså gör det.
OM sträckan mellan två punkter i detektorn ändras mha graviation kommer väl även ljuset i detektorn att ändras