Svenska ElektronikForumet

Grejen var att någon hade en ring i wolfram och när dom tappade den i golvet så gick den sönder. Så dom ville testa om wolfram var hårt och sprött.

Helt ren eller väldigt ren volfram, vet ej procentsats, kan man tom börja tunnare stänger en gång utan att de går sönder utan problem. Har det dock bara en aningen föroreningar i sig blir det väldigt sprött men hårdare och tex en stav hade gått i bitar om man tappat den eller som tex ett volframkarbidborr hade gjort.

Att kuben i videon bara fick lite inbuktningar och att inget bröts av säger mig att det var väldigt ren volfram, annars hade det säkert gått bitar av den när de tex träffade en kant på den.

Stången jag svarvade i, misstänker jag var någon legering.
Det gick fint att såga med vanligt HSS-blad.
Skärbarheten jämför jag med ohärdat verktygsstål.

Är Volfram i polykristallin form blir det svårjobbat och sprött men om inte så går det att såga med bågfil beroende på hårdhetsgrad som du märkte, sedan gör vissa legeringar/föroreningar det bara lite hårdare medan andra gör det mycket hårdare. HSS är tex baserat på bla en viss volframlegering så det klarar av rätt mycket medan en annan legering med Volfram blir mycket hårdare än HSS som tex vanliga volframbaserade svarvstål.

Det jag svarvade i måste ha innehållit mestadels wolfram, eftersom det var dubbelt så tungt som stål.

Med stor sannolikhet och ju mer Volfram i ej polykristallin det innehåller desto lättare är det att arbeta med.