Mycket bra definition!
Intressant lista över effektförbrukningen hos olika processorer genom historien (wiki-länken ovan).
P1~10W
i7<150W
15 gånger mer effektförbrukning (peak) alltså.
Detta med peak och Pajn's numeriska värde är intressant.
Det enda sättet för en CPU att minska dess effektförlust är att dra ner på frekvensen.
Det är dock fullt möjligt att tänka sig att man har en dynamisk kontroll över en frekvensdelare likt en MUX plockar olika utgångssignaler hos en binärräknare.
Om vi leker med tanken att P1 gick på 5V och 100MHz och att en i7 går på 5/4V så kan en i7 gå på 400MHz med "samma slöa" transistorer för samma effektförlust.
Om antalet kärnor dessutom är 4 så kan den i princip processa 16 gånger fler instruktioner per sekund vid samma effektförlust.
Detta dock bara om "samma slöa" transistorer används.
Men iom att i7 kan gå med runt 4GHz kan man mycket grovt se det som att transistorerna dessutom är 10ggr snabbare.
Fast vi alla vet att strömförbrukningen inte är linjär med frekvensen så dessa 10 gånger sker på bekostnad av exponentiellt ökad strömförbrukning och därmed effektförlust.
Så jag ser det som att kvoten P(i7)/P(P1)~15 är vad som krävs för att komma upp i en netto 160ggr högre MIPS.
Å andra sidan är en 160 gånger högre MIPS inte att pinka på
Jag skulle dock tippa att breakeven ligger på runt 50 (och kanske 1GHz).
Kollade förresten upp kapaciteten hos ett Laptop batteri. Knappt 5Ah.
Säg att vi ändå matar datorn med 5V.
Enligt data för P1 och Pajn's iaktagelser så ligger effektförlusten på runt 10W.
Detta ger 2A i strömförbrukning.
5V/2Ah=2,5h.
Hur nära sanningen är jag?
MVH/Roger
PS
Det verkar alltså som om jag hade fel map kärnkraftverket ovan för mina egna kalkyler (mha av eran tacksamma data) säger mig att man faktiskt kan köra i7 nära maxfrekvens utan att gä över effektförbrukningen från P1-tiden. För 400MHz gäller bara för "samma slöa" transistorer.
